En fantastisk sambandscentral

IMG_4580.JPG

Hjärnan är en fantastisk sambandscentral! Det är förunderligt att allt funkar så bra som det gör för de flesta av oss, när vi får vara friska! Med tanke på hur mycket som måste stämma, hur många kopplingar som ska göras, hur mycket information som ska behandlas och vidarebefordras! Hela tiden!

Med tanke på det kan man också förstå att det inte fungerar alla gånger. Att det blir ”fel i systemet” av olika skäl!
Förra vintern gick jag på smärtrehabilitering på Adaptus Rehab AB (adaptus.se) i Kristianstad, eftersom jag sedan många år tillbaka har fibromyalgi. När man har kronisk värk ökar stressen i hjärnan, för att hjärnan konstant måste hantera informationen från kroppen om att det gör ont.
Vi fick en föreläsning om hur smärta påverkar hjärnan och varför det fortsätter att göra ont, även om en skada har läkt.
Jag kan inte redogöra för den föreläsningen, men att få den kunskapen har hjälpt mig väldigt mycket!
Jag vet ju att man blir trött av att ständigt ha ont, men jag har aldrig reflekterat över att hjärnan blir trött och stressad av det! Det blir samma konsekvenser som att utsätta sig för konstant stress. Resultatet i båda fallen, när man har kronisk smärta och när man lever med ständig stress, blir att hjärnan slutligen blir överbelastad och inte klarar av att ta emot all information.
Då fokuserar den på att göra det allra mest nödvändiga; det livsuppehållande….. Och man drabbas av utmattningssyndrom!

Idag kan jag förstå att det inte är värt det, att utsätta sig för den ständiga stressen! Men det såg jag inte när jag var i den karusellen!
Att både ha kronisk smärta och leva med ständig stress är ultimat dåligt!! Då blir det ännu viktigare att ta pauser, att stanna upp, att lära sig att känna efter var man befinner sig i fysisk och mental ork, och ta hänsyn till det! Låta kroppen och själen styra, inte stoppa huvudet i sanden och köra på i hundranittio!! Vi kan aldrig lura kroppen och hjärnan! Vi lurar bara oss själva rakt ner i utmattningsgropen!

För en del tar det tvärt slut så att man en dag inte kan stiga upp. För andra, som för mig, gick det successivt. Idag kan jag se att jag hade symptom långt innan jag blev sjuk. Att saker successivt slutade att fungera som vanligt. Att jag blev tröttare, inte kunde fokusera, inte kunde hålla samman arbetsuppgifter, inte kom ihåg saker, ord, namn…. Enkla vardagliga saker blev höga berg, och varje uppgift var som att bestiga det berget!

Idag läste jag om en doktorsavhandling som visar på att utmattningssyndrom ger bestående hjärnskador. På samma sätt som när man skadar sig i huvudet.
Jag kan förstå det! För jag tror, utan att vara vetenskapsman eller professor, att man ”bränner” funktioner i hjärnan. En del som skadats kan återhämta sig, men inte allt.
Hur frisk man blir är olika, men jag tror faktiskt aldrig att man blir som man har varit! Jag kan säkert blir så bra att jag kan fungera väl, men inte på samma sätt som innan!

Igår skulle jag förklara för D om en plats jag var på när jag var liten. Jag vet mycket väl vad den heter….
– Det är ju där…. Eh…. (Tomt i hjärnan på ord som förklarade) Jamen du vet där han bor som målar! (Forfarande tomt på vad saker heter)
– En konstnär?
– Ja! Vi brukar åka dit på påsken…
– ???
– Han bor i ett hus, som inte är ett hus…. Typ en sån där lokal.
– Jaha! Du menar Hilfon?
– Ja! Och där i närheten är en å…. Ett ställe där vi har varit och fikat!
– Blåherremölla?

Där satt den! Av en person som har språket och orden som arbetsredskap…. Tur att D känner mig så väl att han fattar även halva meningar! Ibland bara ett enda ord! Vad skulle jag göra utan honom som tolk!!
Det här drabbar oss alla ibland, även när vi är friska! Men vid utmattning är det mer regel än undantag att inte komma på ord och vad saker heter! Mycket frusterande!

Det kommer troligtvis att bli bättre, men kanske aldrig riktigt bra!
Från att ha haft många bollar i luften samtidigt, legat före i planering, gjort lite mer än förväntat….. Så klarar jag knappt att göra en sak åt gången ibland!
Det är inte lätt att lära sig att leva efter nya mönster, tänka i nya banor, men det kanske är så att min hjärna hjälper mig att göra saker på sätt som är bra för mig!
En sak i taget!
Här och nu!
Inte lätt, men nödvändigt, för det fungerar inte annars! Och jag ska ju inte fortsätta göra saker på det sättet jag brukade göra dem, för bevisligen blev jag sjuk av det!

Så jag tackar min hjärna för att den hjälper mig att lära om! För att den sätter gränser för mig som jag måste lära mig att sätta!
Jag hoppas att jag under de här åren har lärt mig att ta vara på min kropp, min hjärna och min själ på ett bättre sätt! Att jag har lärt mig att lyssna till min kropp, för den vet bäst hur jag mår och vad jag klarar just för tillfället!

En sak har jag i alla fall blivit bättre på; att stanna upp en stund varje dag för att njuta av de små sakerna i livet! Det ska jag definitivt fortsätta med för det är en del av min livskvalitet!!

Det här var lite tankar som kom av två timmars arbetsträning idag!
Jag hoppas att du är bättre än jag var på att ta hand om dig, prioritera dig själv och tillåta dig att stanna upp och vila! Om inte….så lyssna till din kropp och ditt hjärta! De vet vad du behöver! ❤

Kramar Catharina

IMG_2214.JPG

IMG_3172.JPG

Annonser

4 reaktioner på ”En fantastisk sambandscentral

  1. Åhh..så väl jag känner igen mig själv i dina ord ♥
    Så mycket att jag inte riktigt vet hur jag ska kommentera 😉
    *skriver, raderar, skriver..raderar*
    Nåja, jag tror du förstår hur jag menar ♥

    Sköt om dig!
    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s