Det går ett rykte…

IMG_3057.JPG

När jag var liten lekte vi ibland en lek som heter ”Skvallerkärring”. Den gick ut på att man satt i en ring och en person viskade en mening till den som satt bredvid. Sedan skickade man vidare viskningen tills den kom tillbaka till den som hade börjat. Nästan alltid hade meningen blivit något helt annat än den hade varit från början!

Rykten funkar på samma sätt! Någon berättar något som näste man sedan berättar vidare, något förvanskat eftersom att man inte riktigt kommer ihåg eller för att man tror att man hörde….

Jag tror att de flesta någon gång har varit utsatt för rykten. En del gånger rykten som är harmlösa och inte betyder så mycket, andra gånger rykten som är elaka, kränkande, som skadar och sårar.
Många gånger får vi kanske inte ens höra det som sägs…..eller så är den man pratar om, den som sist får veta vad som sägs.

Jag har också varit utsatt för både elaka rykten och oförargliga rykten. Säkert många fler än jag vet!
Men under våra 12 år tillsammans har D och jag ibland fått höra om oss, ”på byn” eller på jobb. Och jag funderar på var en del rykten kommer ifrån?! Hur kan det bli en eld när det inte finns minsta gnista? Inte minsta lilla sanning i det som sägs?

När D och jag träffades pratades det mycket!! Om en man träffar en kvinna som är yngre så är det ingen som reagerar, men om en kvinna träffar en man som är 11 år yngre så är det plötsligt värt att prata om och spekulera i!! Så nog pratades det! Det bjöd vi på! Och olyckskorparna hade bevisligen fel, för 12 år senare är vi fortfarande gifta och kära!! 🙂

Strax innan vårt bröllop fick vi veta att ryktet sa att vi var tvungna att gifta oss för att vi skulle ha barn….
Vad jag vet var tvångsgifte pga graviditet avskaffat i Sverige långt före 2004!!
Och dessutom måste det vara mänsklighetens längsta graviditet, för vi har forfarande inte fått fler barn!!

Det senaste ryktet fick vi höra igår, och enligt det ska vi skilja oss och sälja huset!!
Snickarna undrade varför vi renoverar om vi ändå ska sälja! 😉
Jag kan definitivt dementera det ryktet!
Vi ska bo kvar och fortsätta att vara gifta!

Men som sagt, jag undrar hur en del rykten kommer igång?!
Vi har bott här i ett år! Vi känner inte särskilt många människor i trakten, och definitivt inte i byn, så hur kan det komma sig att det pratas ”på byn” om att ”de i skolan ska skilja sig och sälja”? De som pratar vet inte ens vilka vi är! Jag antar att det är för att vi bor i ett hus som alla här i krokarna känner till, så därför är vi ”allmän egendom” på nåt sätt. Men hur startar ett sånt rykte?

Nu stör det oss inte det minsta! Folk lär ju märka att vi bor kvar!! Men företeelsen är intressant!
Och jag tänker att om ett sådant rykte sprids så lätt så gör ju även rykten som skadar och sårar det!

Många gånger är det lättare att prata om människor med andra, än att prata med den det berör. Väldigt många missförstånd, konflikter, tolkningar, sårande skitsnack skulle undvikas om vi pratar med varandra istället för om varandra!
Ibland är det kanske lätt att slänga ur sig något utan att tänka på hur det kommer att landa i slutänden…

Jag hoppas och tror att jag försöker tänka på det där. Men precis som med fördomar så tror vi nog många gånger att vi är bättre på att låta bli att prata om andra, tills vi upptäcker att vi kanske ändå gör det!
Jag tror att vi behöver vara vaksamma på oss själva! För det är en svår balansgång det där att prata med någon om en vän, familjemedlem eller kollega för att man ser att personen mår dåligt och man behöver bolla tankar med någon man litar på, för att kunna hjälpa. Eller att prata om någon bara för att prata om den personen – sånt som egentligen är helt oväsentligt att prata om!

IMG_4925.JPG

För flera år sen fick jag den här ängeln av D.
Den heter ”Courage”, och jag fick den inför ett möte med en person som gjorde livet surt för många i sin omgivning, bl.a. genom att anklaga folk om kring sig för olika påhittade saker genom att använda sånt som ”folk säger…..” eller ”man tycker…..”. Men det gick aldrig att få svar på vilka ”folk” och ”man” egentligen var.
Jag är forfarande stolt över att jag konfronterade den personen, och talade om hur hen sårade och kränkte mig.

Ängeln, och D’s stöd, gav mig mod att göra det! Det i sin tur har gett mig mod att inte bara svälja, eller stänga öronen, när rykten sprids eller det pratas bakom ryggen. Och då menar jag inte bara när det gäller mig själv, utan att vi måste våga markera när vi märker att ett samtal handlar om någon, när det är skitsnack!
För jag tänker att vi har ett ansvar gentemot varandra, att skydda varann från prat och rykten! Oavsett vad jag tycker om någon så är det aldrig rätt att prata om istället för med!!
Om vi alla hjälps åt med det så kanske rykten och skitsnack skulle minska runtomkring oss!!
Kanske…. men oavsett det så känns det bättre i mig själv när jag har stått upp för någon annan! Och jag tror att det är bättre för alla i slutänden – för den som blir utsatt, och för ryktesspridarna!
För rykten lever inte av sig själva…
De lever enbart så länge någon bär dem vidare….

Sånt funderar jag på en vanlig torsdag! 🙂
Jag hoppas att du slipper rykten och ”prat bakom ryggen”, och jag hoppas att du har en skön torsdag!! Bara en dag kvar – sen är det helg!! Igen!!
Njut av din dag!! ❤ ❤ ❤

Ses imorgon!!

Kramar Catharina

IMG_3257.JPG

IMG_3260.JPG

Annonser

4 reaktioner på ”Det går ett rykte…

  1. Dags att travestera på latinets uttryck ”cogito ergo sum” – omarbetat till ”man talar om oss ”alltså finns vi” .
    Ryktet som företeelse har rötter långt före romarna. /kram till Er / d.ä.

    • Ja så kan man ju också se det!! 🙂
      Jag antar att där det finns människor finns också intresset av att prata om andra…. Och om det har varit så sedan före romarna är kanske chansen liten att det ska dö ut…..fast med Facebook och andra sociala media så vet man ju nästan allt om folk i alla fall! 😉 Kram kram

  2. Kom vidare att tänka på Gustav II Adolf. Det ryktades att han stupat långt innan han faktiskt gjorde det. Han lät meddela sina rådsmän ”ryktet om min död är betydligt överdriven”. Senare visade det sig att det faktiskt var Mark Twain som hade sagt detta till en tidningsman. Ja dessa rykten…../kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s