En dag i utmattningsgropen

  
För det mesta delar jag mina tankar och min vardag utifrån ett positivt perspektiv. Jag är född optimist och försöker att alltid vända saker till positivt tänkande, försöker se det positiva i det som händer och möter i livet. Det är viktigt för mig! Jag tror att vi mår bättre av att tänka positivt, av att försöka se det positiva och ljusa istället för det negativa! 

Men vissa dagar är det lite hopplöst till och med för mig…. Idag är en sådan dag. Jag har sovit nästan hela dagen och går omkring som i en bubbla. Jag hade en plan för dagen när jag steg upp, vad jag skulle göra idag, men ingenting har blivit gjort. Jag vet att det är så ibland – ”då blev det så här den här dagen”… Men idag hjälper inte ens det! 

Det är galet frustrerande att ständigt vara trött, att vilja men inte orka, att inte nå ända fram med det jag har föresatt mig. Sådana dagar kan jag inte låta bli att undra om jag någonsin ska bli pigg och frisk igen…. ”Jamen det blir du – det tar bara väldigt lång tid!” Jo kanske är det så, men 2,5 år är en väldigt lång tid redan det….

Några som läser min blogg har varit i utmattningsgropen och kommit tillbaka. Hur var det för dig? Hur hittade du tillbaka till ork och energi? Skriv gärna några rader i kommentarsfältet! För jag vet att jag inte är ensam, och ibland är det skönt att få höra det och få dela erfarenheter med andra! Oavsett vad det gäller! 

Det här var min dag idag! Imorgon är det en ny dag – som ser annorlunda ut! Jag siktar mot den!! 

Jag önskar er alla en fin kväll! Här har solen kommit efter en superkonstig väderdag, med ömsom sol – ömsom störtregn! Nu ska jag njuta av solen medan den varar!! 😊❤️

Kramar till er! Catharina 💕

   
   

Annonser

2 reaktioner på ”En dag i utmattningsgropen

  1. Första steget var Smärtskola, där jag fick lära mig förstå vad som hade hänt mig. Tankar och erfarenheter utbyttes, jag började förstå att jag var inte ensam. Nästa steg var anvisning till Liv i Livet i Jämshög. Sakta men säkert byggdes jag upp igen. Insikter och en självdistans som jag inte haft innan. Offerkoftan hade ju varit varm och behaglig ;-). Sökte och kom med på Liv i Livet en gång till…Nu hade jag ju lite att jobba med/på. Nästa steg var uppföljaren Klara Livet..och jag var fast beslutsam om att ta min chans. Nu kunde jag få prova på vilket yrke jag ville… *wow*…Samtal med AF-handläggare i ett tidigare skede där hon klargjort att jag måste vara realistisk och inse mina begränsningar ( absolut inte administrativt arbete..= för det kunde jag ju inte ;-))… gjorde mig ännu klarare över vad jag ville. Arbetsträning i receptionen på folkhögskolan. Efter en period med anställning (administrativt) inom Svenska Kyrkan..så är jag nu anställd på folkhögskolan…fortfarande administrativt arbete. Någonstans på vägen blev jag arg på alla som sa att jag inte kunde och tänkte att jaja..vi får väl se 🙂
    Jag har dåliga dagar, fruktansvärt dåliga dagar..då jag inte orkar med mig själv. Jag blir arg och ledsen..och förbannar mitt öde. Jag gråter och återhämtar mig.
    Sen har jag dagar då jag bara ler, och är så glad att jag vågade tro på mig själv..och min känsla. Jag gör så gott jag kan och det är bra nog. Jag lär mig leva med mina begränsningar….bit för bit.
    Igår hade jag en skitdag, då jag bara ville tacka för mig och ge mig iväg..nära till gråt..och allt var så jobbigt.
    Idag har jag skrattat mer än jag gjort på länge. Denna berg- och-dalbana i mående kan vara nog så påfrestande. Men fundera inte så mycket på det, utan bara följ med ♥..

    Det blev ett långt inlägg,men jag blev så glad att just du ställde frågan ♥
    Sköt om dig Catharina ♥
    Kram

    • Tack snälla fina du för att du delade med dig!! Jag försöker fortfarande komma underfund med om jag ska kunna gå tillbaka till mitt yrke – vilket jag helst vill, men det finns en viss rädsla i det…..att det inte ska gå! Igår bestämde jag mig för att till hösten ska jag ta tjuren vid hornen och verkligen arbetsträna på det istället för på administration. Det känns bra att ha tagit det beslutet! Och jag försöker tänka att det är ett prov och jag kommer att ha en massa stöd i det! Det är skönt att höra någon säga att det är så här det är; en berg- och dalbana! Att det är ”normalt”, och det du skriver ger mig hopp!! Tack igen!! ❤️ Jättekram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s