Som en varm mjuk filt av tystnad

  
Tystnaden lägger sig som bomull runt min hjärna. Som en varm mjuk filt runt hela mig. Tystnaden som bara bryts av att kylskåpet går igång ibland och av en och annan bil som kör förbi. Tystnaden…. 

Jag sitter i vårt stora ljusa kök och dricker mitt kaffe. Ensam. Eller….kanske inte riktigt ensam för i mitt knä sover en hund, på var sida om mig i soffan sover de andra två småhundarna och vid mina fötter sover den store. Så ensam är jag inte, men i ensamhet. I tystnad. Inga krav, inga måsten, inga ljud som stör. Bara tystnaden och jag. Och jag kan känna tystnaden lägga sig runt min hjärna som ett skyddande skal av mjuk bomull. Bäddar in och tar bort alla ljud och intryck från en alltför intensiv gårdag med allt för mycket intryck för min trötta hjärna. Idag får den vila, återhämta sig. 

Pelargonerna i fönstren smälter samman med de ståtliga gröna ekarna utanför och suddar ut gränsen mellan ute och inne. Jag kan se blå himmel och vita moln, jag kan se skogen och träden. Himmel och jord som möts mitt i mina stora fönster. Jag sitter mitt i! I skärningspunkten mellan himmel och jord, mellan ute och inne. Jag sitter  mitt i och bara är. I ensamheten, den sköna, underbara ensamheten – och i den ljuvliga omslutande tystnaden. 

Ensamheten och tystnaden är mina vänner! För någon annan är de fiender. Men för mig är de vänner – som kommer och är med mig utan att ställa krav på samtal eller närvaro. Vänner som finns där och delar mina tankar, som hjälper mig att vila i stunden, vila i den jag är, där jag är.

”Och din hjärna! Kan du känna den? Det är ett under i sig – att känna sin hjärna!” säger Mindfullnessläraren och läkaren Ola Schenström i en av de mindfullnessövningar jag gör. Att känna sin hjärna rent fysiskt – är det möjligt? Jag tror det! I ensamheten och tystnaden idag kan jag känna min hjärna. Känna hur mycket den behöver stillheten och tystnaden. Känna hur den nästan pulserar som ett ömt sår, efter att ha fått för mycket intryck och stimulans igår. Känna hur den vilar i tystnadens mjuka filt.

Den här stunden är min! Jag tror att vi alla behöver stunder av tystnad och ensamhet – den tystnad och ensamhet som vi själva väljer. När vi får vila från vardagens och omvärldens ständiga brus och får vara i tystnadens rum – känna det som ett fysiskt rum i våra kroppar. Låta hjärnan bara vara. Stilla med våra tankar – eller med inga tankar alls. Låta allt vara stilla….. 

Tystnaden lägger sig som bomull runt min hjärna. Som en varm mjuk filt runt hela mig. Tystnaden som bara bryts av att kylskåpet går igång ibland och av en och annan bil som kör förbi. Tystnaden…. 

Tystnad och stillhet är utrotningshotade i vårt samhälle och i våra liv! Ta vara på dina stunder av tystnad och stillhet! Skapa ditt rum av tystnad och stillhet – någonstans där du får vila och bara vara! ❤️❤️❤️

Kramar Catharina 💕

   
   

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s