Att veta är att kunna påverka

  
Jag var ung, lite nervös, ny i just den uppgiften jag skulle göra, nygravid och hade väldigt lågt blodtryck! Allt detta spelade troligtvis in i det som hände. Jag skulle prata inför ganska mycket folk. Det var jag i och för sig van vid, men situationen var ny, så kanske var jag lite mer nervös än vanligt! 

Jag gick upp och började, men efter en liten stund kände jag att jag höll på att svimma. Jag försökte fortsätta, men ganska snart fick jag sätta mig ner. Till sist var jag tvungen att gå ut och lägga mig på golvet i ett annat rum. Någon annan tog över min uppgift och allt löste sig! Jag piggnade till igen och vi kunde skratta åt det hela! Klart att det blev så pga mitt låga blodtryck och graviditeten! 

Där började det! Flera år av svimningskänsla när jag skulle prata inför folk i liknande situationer. Några gånger svimmade jag mitt i det jag gjorde eftersom jag varje gång trodde att jag skulle hinna prata klart innan jag sedan kunde gå ut och lägga mig med benen i högläge. Det funkade ju aldrig…. 

Jag var hos doktorn för mitt låga blodtryck och blev rekommenderad att träna – vilket jag redan gjorde. Jag fick tipset att dricka mycket innan jag skulle jobba – funkade inte. Man tog en massa prover men hittade ingenting. 

Jag visste oftast när det skulle komma för då kände jag det i kroppen innan. Det var dagar när jag var mer stressad, trött eller spänd än vanligt. Det gick i perioder under några år, med trix för att få det att fungera, lite svimningsanfall, många bortförklaringar, en hel del vånda, tills jag slutligen en dag bestämde mig för att nu är det sluttrixat! Jag kände yrseln komma och talade om för mina åhörare att jag behövde gå ut lite för att inte svimma. En arbetskamrat tog vid en stund, och efter att ha andats friskluft och druckit vatten gick jag in och fortsatte. Efteråt sa en kvinna: ”det var så skönt att du sa vad som hände, för då kände jag att du hade kontroll, och vi behövde inte oroa oss”!

Den dagen bestämde jag mig för att ta kontroll! Genom att berätta från början att ”idag är en sådan dag” så började det sakta men säkert försvinna! Det blev längre och längre mellan gångerna och sedan många år tillbaka kommer det väldigt väldigt sällan. Bara när jag är mycket trött eller stressad och känner att jag inte har koll på läget.

Idag tror jag att jag har ett namn på det. Något som är mycket vanligt, men som man sällan pratar om. En av mina chefer sa en gång till mig: ”du får panikångest och du behöver ta kontroll över den för att kunna släppa”. Jag trodde inte på honom, för varför skulle jag ha panikångest!? Ingen läkare hade kommit på tanken, och för mig var panikångest något mer, något utom all kontroll – och jag kunde ju gå därifrån utan något ”psykbryt”! Panikångest drabbar inte mig!! Trodde jag….. Numera är jag rätt säker på att det var just det som hände! 

Efter den där första gången, som var så otroligt obehaglig (att svimma eller få svimningskänslor är ju aldrig behagligt!), så var jag så rädd att svimma att jag faktiskt höll på att göra just det! Typiskt för panikångest – att vara så rädd att känslan ska komma tillbaka i samma situation att den faktiskt gör det! När jag tog kontroll över känslorna och började tala om vad jag kände, och på så sätt löste situationen, så släppte krampen, paniken! Jag hade upptäckt att det inte var så farligt att säga det! Att andra människor faktiskt kände sig trygga med att jag visste vad som hände och löste det! Det gjorde mig trygg och jag kunde sluta oroa mig för att jag skulle svimma!

Idag tänker jag att det hade besparat mig många år av vånda och oro inför en av mina arbetsuppgifter om någon hade talat om för mig vad det berodde på och hur jag skulle hantera det! För min del påverkades ”bara” en situation av detta, men för många påverkar det hela livet, hela livssituationen, och det är så otroligt viktigt att förstå vad det är som händer och varför, och hur man kan arbeta med det för att slippa och släppa! Jag tror att många människor får panikångest någon gång, men man pratar inte om det och därför tror man lätt att man är ensam om att känna så och drabbas av det! 

Jag pratade ju om det och sökte hjälp, men jag vet inte om läkaren inte såg sambandet eller om jag var så duktig på att övertyga både mig och läkaren om att det berodde på mitt låga blodtryck….. Det spelade säkert in, men bara som en bidragande del till helheten! 

Jag hoppas att man under de här 25 åren sedan jag fick det första gången har blivit tydligare med att prata om panikångest! Blivit bättre på att hjälpa människor att se vad som händer och varför, och ge hjälp och stöd för att bli fri från det! 

Om panikångestattacker kan man läsa i Vårdguiden.

”Ångest är en del av det naturliga och livsnödvändiga alarmsystem som finns hos alla människor. Det fyller en funktion när man snabbt behöver samla kraft för att fly från en fara. Då aktiveras flera försvarsreaktioner som höjer beredskapen i kroppen. Musklerna spänns, hjärtat börjar slå snabbare och man andas intensivare. Det beror bland annat på att en ökad mängd adrenalin och andra stresshormoner kommer ut i blodet. Om alarmsystemet är i gång och man reagerar aktivt, antingen genom att kämpa emot eller fly undan faran, får kroppen utlopp för reaktionen och spänningen går över. 

Ibland får man ångest i i form av en panikattack i ett sammanhang som man har svårt att fly från. Det kan till exempel vara på jobbet när man ska tala inför en grupp människor. Då finns spänningen kvar med olika kroppsliga symtom.

Det naturliga är kanske att snabbt vilja bli av med de starka obehagskänslorna. Men om man stannar kvar i känslan av ångest kan man ofta märka att den först ökar och sedan minskar efter en stund.
En panikattack är stark ångest som kommer plötsligt och varar i minst några minuter. Det kan också kallas panikångest. Under attacken brukar man känna en intensiv rädsla, skräck eller obehag. Man kan få hjärtklappning, en tryckande känsla över bröstet och svårt att andas. Panikattacken kan ha samband med någon speciell utlösande situation, men den kan också komma spontant och utan förvarning. Panikattacker kan vara svåra att uthärda eftersom man kan få en känsla av att man kommer att dö. De kroppsliga symtomen är obehagliga, men det kan vara bra att veta att de inte är farliga.

Även om en panikattack varar i bara några minuter kan man uppleva den som så obehaglig att man till varje pris vill undvika att den ska komma igen. Man gör allt för att undvika nya ångestupplevelser. Då kan man oroa sig mycket för att man ska få en ny panikattack.” 

Man kan oroa sig så mycket att man får en panikattack! 

Jag kom att tänka på det här idag eftersom jag läste om en ung man som har panikångest som påverkar hela hans liv, och som inte har vågat berätta för någon förrän nu! Att prata om det är det enda sättet att få hjälp! Om man inte säger något, och ingen vet, så blir man otroligt ensam i sin kamp mot panikångesten och i försöken att dölja den! Det finns hjälp att få! Så mitt skäl till att skriva om det här idag är att om du själv eller någon i din närhet upplever panikångest så sök hjälp! Man behöver inte leva med den, man behöver inte vara ensam i det och man behöver inte skämmas för det!! Det är vanligare än vi tror!! 

Var rädd om dig! Ta hand om dig! Och vad du än kämpar med så prata med någon! Ingen ska behöva vara ensam i sin kamp! Det är aldrig värt det att bära på det svåra och jobbiga ensam! Tillsammans är vi starkare! ❤️❤️❤️

Kramar Catharina 

   
 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s