Vår värld behöver ”fackelmänniskor”

Det här är en lite förvirrande helg! Om man frågar vad det är för speciellt med den här helgen så kan man få flera svar:

  • Det är Halloween – en helg för fest,  spöken, läskigheter, bus och godis
  • Det är Allhelgonahelgen – en helg då vi smyckar gravarna, tänder ljus och minns de som vi saknar 
  • Några skulle kanske också svara: det är Allhelgonahelgen – som består av två dagar; Allahelgons dag och Alla själars dag. 

Alla svaren är ju rätt, men grunden till den här helgen är faktiskt att det är två dagar med olika innebörd. Det tror jag att vi ofta tappar bort bland halloweenkostymer och gravsmyckning. 

Idag är det Alla helgons dag! Alla Helgons Dag. Och varför firar vi den kan man ju undra…..

Alla behöver vi förbilder i livet! När vi är små är det mamma och pappa, äldre syskon, en kusin, en lärare eller kanske någon annan vuxen i vår närhet. Människor som på olika sätt hjälper oss att navigera i livet, som visar vägen, som går med oss och tillsammans utforskar vi vad livet är och vad det innebär att vara människa. 

När vi blir vuxna har vi också människor som vi ser som förbilder – i arbetslivet, i relationer, i föräldraskapet….. Men jag tror att oavsett tro och religion så behöver vi också förebilder för våra funderingar kring livet, i de existensiella frågorna; vem är jag? Varför finns jag här? Vad är min uppgift i livet? Där tänker jag att  helgonen kommer in! 

”Alla döda är inte helgon och alla helgon är inte döda”. De som har förklarats som helgon är människor som på olika sätt har visat på hur vi ska leva med varandra i kärlek, omtanke och omsorg! Människor som genom sitt liv och sina handlingar har sett de människor som är utanför ramarna, de som behöver extra mycket kärlek och omtanke, som behöver stöd och praktisk hjälp! 

Många av helgonen är kristna förebilder, men inom alla religioner finns det ”helgon” – människor som man ser som förebilder och föredömen. Fokus ligger inte på dem som personer utan på det de gjorde i kärlek till sina medmänniskor! 

Jag är övertygad om att vi faktiskt behöver dessa förbilder i livet – oavsett tro och religion! Vi behöver dem som förebilder för hur vi lever våra liv i relation till varandra – i relation till alla männskor – oavsett tro, religion, hudfärg, kultur, sexuell läggning, förmågor och talanger….. 
För mig visar helgonen på det som vi alla behöver påminnas om; att vi hör ihop, att vi alla är människor oavsett var på denna jord vi är födda och uppvuxna. Att vi alla är människor som  föds och som dör. Att vi har ett ansvar för varandra under den tid vi befinner oss på den här gemensamma planeten, under samma himmel, med samma sol, samma måne och samma stjärnor….

Helgonen har visat på vägen genom livet. Vi kan inte kopiera deras val och deras väg, för de är inte mallar för livet. De var inte ofelbara, men de använde sina starka sidor, sina gåvor och talanger, i kampen för medmänsklighet, för människors rätt till liv i fred, frihet, trygghet! De är vägvisare och inspiratörer för oss! 

Många av dem levde för flera hundra år sedan, andra har levt eller lever i vår tid! Men trots att helgon låter som något som var aktuellt för väldigt längesedan så är budskapet de visar på genom sina liv, och ibland genom sin död, lika aktuellt som någonsin……kanske mer aktuellt…. 

Vi lever i en tid som behöver människor som vågar stå upp för andra. Som vågar höja sin röst för dem som ingen röst har. Som vågar handla i kärlek och medmänsklighet även när det möter motstånd. Som vågar vara vägvisare och förebilder för andra. Kanske med helgonen som vägvisare och förebild!

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; vi får aldrig sluta tro på, och kämpa för godhet, medmänsklighet och kärlek! Det är min fasta övertygelse att det är vår uppgift, och att det är den uppgift vi är satta till att utföra i det här livet, i den här världen! På de sätt som passar var och en av oss – med just de gåvor och förmågor vi har fått!

Jag läste de här orden någonstans och jag vill ge dem vidare rill er; ”Gud behöver en vintergata av fackelmänniskor i de slocknande eldarnas natt”.

Låt oss vara fackelmänniskor och lysa andra människors väg! ❤️ Tillsammans bildar vi en hel vintergata av ljus som sprider hopp, medmänsklighet och kärlek i vår värld! ❤️

Jag önskar dig en fin Allahelgons dag! Och ikväll ska jag, som så många andra, åka till kyrkogården och tända ljus för mina saknade älskade!! ❤️

Kramar Catharina 💕

   
   

Kakelugnsmeditation

  
Hej alla fina!  

Hoppas att veckan har varit bra, och att du kan se fram emot helgen! Det är ju en speciell och väldigt vacker helg vi har framför oss ~ Allhelgona helgen. 

Just nu sitter jag i soffan med en kopp varmt ingefärste och tända ljus. Det sprakar så där hemtrevligt mysigt i kakelugnen och det är lugnt och tyst i huset. En hund som snarkar i någon hörna av soffan, och lite ljud från J som packar för helgläger ~ men för övrigt är det så tyst och lugnt som det oftast är här på landet. Och i det här huset! Det är ett väldigt lugnt hus med massor av harmoni! Jag älskar den där stillheten! Att komma från jobbet, från stan, gå ur bilen och det bara är tyst! Jag älskar det! 

Jag är oerhört beroende av att få ha stillhet och tystnad omkring mig emellanåt. Varje dag. Även innan jag blev utmattad. Det är ett grundbehov jag har. Liksom att få vara ensam med mig själv någon gång varje dag. Ensam i tystnad och stillhet! Kanske har det blivit viktigare med åren eftersom livet mestadels inte har varit sådant att jag har kunnat ta mig de stunderna varje dag……eller inte prioriterat dem i alla fall….. Det har jag blivit väldigt mycket bättre på. Det behöver inte vara något märkvärdigt ~ bara en stund medan jag går med hundarna, när jag äter frukost, när jag viker tvätt….. En stund bara med mig själv! Det tror jag att alla människor behöver ~ fast kanske olika ofta och olika mycket. Jag tror också att det går att hitta de där stunderna även när livet är som mest intensivt….det gäller bara att öppna ögonen och se möjligheterna i det lilla! Att prioritera sig själv en stund! Jag är överygad om att vi orkar mer om vi prioriterar oss själva regelbundet! Att vi blir bättre partners, föräldrar, vänner, medmänniskor! 

Min senaste stund för ensamhet och ”bara-vara” är när jag tänder kakelugnarna, vilket jag gör 1-2 gånger/dag. Den där stunden då jag har stoppat in ved och papper, tänt och sett att det har tagit sig och jag stänger luckorna.  har jag min lilla stund ~ medan jag sitter där på huk framför kakelugnen, hör hur det sprakar och dånar av elden som får tag i veden, ser lågorna i springorna mellan luckorna och kakelugnen, i väntan på att jag ska kunna reglera spjället så att elden brinner lugnt. Då sitter jag där och bara är i stunden! Låter mina sinnen fyllas av ljuden från elden och låter tankarna flyga fritt dit de vill! Det är så oerhört vilsamt! Min egen lilla ”meditationsstund” då kropp och själ är närvarande i just den stunden! Inga tankar av oro, inga funderingar på vad jag ska göra sedan, eller vad jag har gjort. Jag bara är! Det är inte så lång stund ~ den blir ju förstås så lång som jag tillåter den att vara ~ men det spelar ingen roll. Några minuter där, bara jag och elden, och jag känner mig landad i mig själv! 

Därför tillåter jag naturligvis ingen annan att tända kakelugnarna numera!! 😄 

Var hittar du dina små stunder då du kan stanna upp och bara vara i ögonblicket? ❤️

Jag hoppas att du får en fin fredagskväll!! ❤️

Kramar Catharina 💕

   
   

Höstlovsaktivitet i garderoben

När vi för lite mer än 1,5 år sedan hade familjediskussionerna kring om i fall vi skulle köpa ett renoveringsobjekt så hade J ett krav; hon ville ha en stor garderob i sitt rum! Och det fick hon! I ett hörn i rummet gjordes en garderob som är ca 2m * 1,20m. Hon har använt den till sina trådbackar och till förvaring ~ på golvet…..eftersom den inte var riktigt färdig. Nu när det är lov tog hon tag i arbetet med att fixa garderoben! 

Igår målades två av väggarna vita, och idag tapetserades de andra två väggarna. Sedan har vi med gemensamma krafter och lite möda (för att räkna ut hur vi skulle tänka för att få konsolerna på rätt avstånd på alla håll och kanter….) satt upp konsoler och hyllplan! Det blev så himla bra! Imorgon ska hon sätta upp stången som kläderna ska hängas upp på. 

Det är väääääldigt svårt att fotografera inne i en garderob, men så här blev det; 

   
    
 
Så ikväll är jag stolt mamma! Det känns otroligt bra att ha förmedlat och fört vidare intresset och kunskapen att fixa, måla, tapetsera! Dessutom är det roligt att göra det tillsammans, och fantastiskt skönt att kunna få vara den som är hantlangare ibland och inte alltid behöva vara den som står på stegen och gör grovjobbet!! 😊 

Mitt citat idag har varit: ”Paradise isn’t a place. It’s a feeling.” 

I morse hade jag just den där paradiskänslan. När jag gick morgonrundan med hundarna upp i skogen så stod solen så lågt att strålarna fick hela bokskogen att glöda! Alla löv på träden och på marken ~ i gult, rött, brunt och guld ~ strålade och gav ett sådant magiskt ljus! Det har jag burit med mig hela dagen! Mitt paradis! Min paradiskänsla! ❤️

Jag hoppas att du också har stunder då du får uppleva en liten glimt av paradiset! 

Nu är dagen slut och jag med den! Imorgon väntar arbetsträning ,så det är bäst att komma i säng så att jag kommer upp!! 😊

Kramar Catharina ❤️

   
Min fotokompanjon 

    
 

Om sprickor och otillräcklighet

”Real people are never perfect and perfect people are never real” 

Ibland inbillar vi oss att alla andra är så himla bra och perfekta medan vi själva har en massa fel och brister. Att vi inte tränar lika ofta, äter lika nyttigt, är lika bra föräldrar, partners, vänner som vi borde vara. Att vi inte har lika fint hem som andra, lika välskött trädgård eller lika snygg kropp. 

Men vem bestämmer vad som är perfekt? 

För mig är det perfekt att ha ett trivsamt hem även om det är en del dammråttor i hörnen för att jag prioriterade att fika med ungdomarna istället för att städa. 

För mig är det perfekt att ha en ganska vildvuxen trädgård eftersom jag inte älskar att rensa rabatter! 

För mig är det perfekt att ha den kropp jag har, för att jag trivs med den ~ trots att jag inte tränar så ofta som jag kanske borde, och inte alltid äter så nyttigt som man ska!

Men allt det som är perfekt för mig är inte perfekt för någon annan! Vi är alla olika och jag är övertygad om att det finns en mening med att vi är olika ~ att vi är bra på olika saker, tycker om olika saker, prioriterar olika saker! 

Jag tror inte att det är meningen att vi ska vara ”perfekta” som på ett särskilt sätt, utan perfekta på vårt alldeles egna sätt! Med våra fel och brister! Med våra tillkortakommanden och vår otillräcklighet. Jag tror faktiskt att det är så det ska vara! Att vi inte ska vara ”perfekta” som i betydelsen ofelbara! För vem skulle orka leva med en sån människa? Vem skulle orka leva så? 

Det finns en underbar berättelse om en man som varje dag gick och hämtade vatten i sina två krus. Han hade dem på ett ok över axlarna och gick ner till ån och fyllde dem och bar hem vattnet. Det ena krusen var lite sprucket, och en dag kunde det inte hålla tyst! 

”Jag är helt värdelös!” grät kruset. ”Varje dag hämtar du vatten och när du kommer hem har hälften runnit ut bara för att jag har den här sprickan!”

”Snälla du, sa mannen som ägde krusen, jag visste inte att du kände så! Men nästa gång när vi går hem från ån så titta längs sidan av vägen”

Kruset gjorde som mannen sa, och när de kom hem frågande mannen: ”Såg du något särskilt vid sidan av vägen? Jag har alltid vetat att du hade den där sprickan, så för längesedan strödde jag ut blomfrön längs din sida av vägen. Varje gång vi går hem så vattnar du blommorna och tack vare dig så kan jag plocka blommor och sätta på bordet där hemma! Du är viktig och värdefull just därför att du har din spricka!” 

Var och en av oss har våra sprickor. Vi är inte ”perfekta”, men kanske just p.g.a. våra sprickor så är vi viktiga och värdefulla! Vi är som vi är för att vi behövs just sådana! Vi är människor och vi bär med oss erfarenheter som vi kan använda i livet! Det vi ser som en spricka är kanske något som kan vara en tillgång ~ det gäller bara att vi tittar vid vägkanten så att vi kan få syn på de där blommorna som just vår spricka har vattnat!! 

Jag önskar dig en fin kväll och en bra start på den nya veckan! ❤️

Kramar Catharina 💕

   
   

Dagen då renoveringsresan började på riktigt

Idag när jag satt och bläddrade bland gamla foton från huset och renoveringen så upptäckte jag att just i dagarna är det ett år sedan vi påbörjade ”den stora renoveringsresan”! De två salarna – en skolsal och en gympasal, på vardera 80 kvm, skulle göras till ett boende så att vi skulle kunna bo i hela huset, inte bara på ovanvåningen, som vi gjorde under det första året här. 

För ett år sedan började vi riva ner masonit och tretex som täckte panel och väggar, plocka ner foder och lister, ta bort alla lysrören som satt i salarna…. Idag för ett år sedan började vi med skolsalen som skulle bli vårt kök/matrum/vardagsrum. I stort sett rev vi bort allt, in till timret i väggarna, och vi kunde konstatera att det var ett friskt och sunt hus vi har köpt!

Så här såg det ut innan vi började riva i köket:

IMG_2887  

   
 
Och när vi hade börjat riva:

   
   
 Medan vi var i det tänkte vi nog inte så mycket på röran, även om vi mellan varven bara ville bli färdiga och slippa hantverkare, panel, färg, containrar, lister, foder…… Så här i efterhand tänker jag att det gick så himla fort ändå! Även om det inte kändes så då…. Och jag säger fortfarande att hade det inte varit för att vi kunde bo på ovanvåningen – med alla bekvämligheter och nästan lika mycket yta som i vårt gamla hus – så hade vi aldrig köpt skolan och hoppat på det här! Jag har renoverat för många hus och levt i för många renoveringskaos för att vilja bo mitt i det ännu en gång. 

Därför var det här det ultimata huset för oss; vi fick vårt dröm hus, vi har fått skapa det hem vi ville ha och drömde om, vi kunde bo bra undertiden, och vi kan hålla på att renovera i tid och evighet om vi vill, utan att ha någon press på oss i fortsättningen! Skulle vi bli klara med detta huset så har vi ju Lillskolan också, som behöver ännu mer kärlek och vård än det här huset! 😊
Hur det ser ut i skolsalen ett år senare har ni sett tidigare, men ni får se det igen – hur det blev!

   
    
    
   
På mindre än ett år förvandlades ”skola med renoveringsbehov” till ett fantastiskt hem – med mycket själ! Återigen är det pärlspont i taken, bröstpanel och tapet på väggarna, gamla fina lister och foder (nya men efter gammal förlaga), ”skolkamin” i hörnet i skolsalen som idag är vårt kök! Det är gjort med naturliga material som huset, miljön och vi mår bra av. Vi har lärt oss en massa om renovering och byggnadsvård under resans gång, och vi lär oss nya saker hela tiden! För vår renoveringsresa slutar som sagt inte här! Det finns hur mycket som helst som ska göras för att återställa, återföra och skapa ett ännu mer harmoniskt hem. Men det får komma efterhand. Lite då och lite då. Vi har ingen brådska. Förhoppningsvis får vi bo här under många år framöver. Leva med huset och njuta av det hem vi har skapat! 

Jag har aldrig, med de hus jag tidigare har bott i, känt så tydligt att huset är viktigt – att vad huset behöver och mår bra av är viktigt – för det gör att vi mår bra av att leva här! Jag har aldrig förr känt så tydligt att huset är grunden, att huset är det konstanta, och vi är gästerna! Inte så att jag känner mig som en gäst i mitt eget hem, utan som jag har skrivit tidigare, att huset har funnits här så länge och vi får förmånen att leva med det under en tid av husets historia! Det är ett hus man inte kan ”äga” – det är ett hus vi har förmånen att få ”låna” – av huset självt! Det är en förmån och en gåva! Och ingen annanstans känner jag ett sådant lugn och sådan harmoni som när jag är här hemma! Tillsammans har vi – D, jag, J och huset – skapat en oas i en annars orolig och föränderlig värld. En plats där vi får landa och ladda, för att sedan gå ut i de uppgifter som vi har i livet! En häftig och härlig känsla! Att hitta hem! På riktigt!! ❤️

Jag önskar att varje människa hade en sådan plats. En plats att kalla hemma. En plats att känna sig trygg på. En plats att landa och få ladda ny energi på. Jag önskar dig en sådan plats! ❤️

Mitt ord för dagen idag har varit; ”Om ryggsäcken du bär på är för tung och otymplig så måste du helt enkelt stanna och packa upp för att se om allt fortfarande är värt att bära på.”

En del av allt det där vi bär omkring på i livet är inte längre aktuellt och nödvändigt! Ibland behöver vi titta igenom vår packning och lägga ifrån oss sådant som är gammalt och som vi inte behöver – det är oftast mer än vi tror! Vad bär du på som du skulle vilja, behöva och kunna lägga ifrån dig och lämna bakom dig? ❤️

Ha en fin fredagskväll alla fina!! ❤️

Kramar Catharina

   
   

Jag tänder ljus

Ännu en gång händer det. Att en sjuk människa skadar och dödar. Att lärare och barn drabbas. Att mitt i vår vanliga vardag rycks tryggheten undan under våra fötter, och vi blir smärtsamt medveta om hur sårbara vi är, hur fort livet kan förändras. 

Mina tankar går idag till dem som har drabbats av det grymma som har hänt i Trollhättan. All kärlek till barn och vuxna som drabbats ~ som mist en anhörig, en kompis, en kollega. All kärlek till alla dem som nu ska försöka bearbeta och få vardagen att fungera igen ~ på något sätt. 

Det finns inga ord! Det finns bara sorg över att det kan hända, över att någon ska behöva uppleva något sådant. En känsla av overklighet. En känsla av att ”det händer inte här”. En känsla av vanmakt. Det finns inga ord ~ bara sorg.

Men jag tänker också att vi får aldrig sluta tro på kärleken och godheten! Att vi får aldrig sluta ge kärlek vidare ~ i tro på att kärleken kan förändra något för någon! När vi drabbas av ondskan behöver vi kärleken som motvikt! När vi känner vanmakt behöver vi kärleken och omsorgen för att ge hopp och kraft att kämpa för det goda! Att ge kärleken vidare till dem som behöver den just nu, just här!

Ikväll tänder jag ljus för alla som på olika sätt har drabbats av det fruktansvärda som har hänt i Trollhättan. 

Låt oss tända ljus för kärleken! ❤️

Kramar Catharina 

   
   

Kökshyllor och omvägar

Tack snälla ni som hjälpte mig igår att få lite reda i temat på bloggen! Alla var eniga om att ni är nöjda med blandningen av hus, renovering och tankar om livet och lite av varje!! Så jag fortsätter så! 😊 

Ikväll är inte hjärnan riktigt med, så det blir inte så mycket tänkande! Däremot vill jag visa nåt som jag glömde visa förra veckan! Den fina kökshyllan som blev vit och fick krokar som blev över från hallen! Jag är supernöjd, och glad att jag målade den! (Det har varit lite olika åsikter i familjen kring det 😊) 

   
    
   
Jag tänker ofta på det där med hur häftigt det är att få återanvända sådant som har funnits här ända sedan huset byggdes! Jag tänker på alla människor som har varit här, alla barn som har haft lektion här, alla fötter som har trampat dessa golv och trappor! Så många människors historia som finns här! Sedan 104 år tillbaka! 

Ja, förresten, sotarfejarmästaren var här igår och godkände vår fina kamin! Så nu väntar vi bara på att kommunen ska höra av sig och bekräfta det sotarfejarmästaren redan har sagt; att vi får elda i kaminen! Det är härligt med byråkrati! 😋 Alla vet redan att den är godkänd, men kommunen måste få in pappret och skicka ett mail till oss! Jaja, den som väntar på något gott…… Fast eftersom pannan fortfarande inte är särskilt samarbetsvillig så hade det varit skönt att kunna elda när pannan inte behagar gå! Tur att vi har en hyfsat varm höst i alla fall!! 😊 

Nu ska jag strax trilla i säng, så jag önskar er en fin kväll! Och på tal om livet och saker som inte funkar och blir som man har tänkt……så får man ju ibland ta omvägar för att nå sitt mål. Hittade ett citat; ”There are no shortcuts to places worth going”. Kanske är det så. Att när vi vill nå ett visst mål, komma till en speciell plats i livet, så finns det inga genvägar. Kanske måste vi till och med ta några omvägar för att komma dit vi vill. Men då är det troligtvis värt det! Och jag tänker att det vi verkligen vill nå måste vi inte nå snabbast möjligt. Vi behöver kanske den där omvägen för att hinna tänka, för att hinna känna, för att vara förberedda när vi väl når vårt mål! 

Jag försöker i alla fall tänka så på min krokiga vandring just nu! 

Kramar Catharina ❤️ 

    
 

Grubblerier och en vädjan

Hej fina ni! 

Idag har jag grubblat och grunnat lite kring bloggen….. Den startade som en resa genom vår renovering. Både för vår egen skull ~ för att vi ska kunna gå tillbaka och se vad vi har gjort ~ men också för att jag visste att det fanns de som var intresserade och nyfikna på vad vi håller på med här i den gamla skolan i Kulleryd! 

Den största och mest krävande delen av renoveringen är gjord; bottenvåningen har förvandlats från skolsal och gympasal till ett fantastiskt hem! En sal har blivit ett stooooort kök/matrum/vardagsrum, och gympasalen har blivit bibliotek och två sovrum! Vi bor i hela huset, och älskar det! 

Det betyder ju inte att allt är färdigt! Här är fortfarande mycket att göra, men det är sådant som kan komma efterhand, som inte påverkar funktionen och vårt boende. Fönstren ska skrapas, målas och tätas (det har ni hört några gånger nu….. 😜), foder och smygar ska målas, innerdörrarna ska bli vita, ovanvåningen ska genomgå en tidsförvandling med mer tidsenliga tapeter, och de gamla trägolven ska plockas fram….. Och en hel del annat!! Det får komma efterhand. 

Men tillbaka till bloggen…. Renoveringsresan är inte slut, men den går definitivt i långsammare tempo nu. Det gör att jag inte lika ofta kan skriva om vad som händer här vad gäller renovering och fix. Därför har det lika mycket blivit en blogg med tankar om livet, om att vara människa, tankar kring min resa vidare genom utmattningen och hur man kanske kan undvika att hamna där….. 

Mina funderingar idag har rört sig kring hur jag ska fortsätta….. Ska jag fortsätta skriva om både renovering och det andra ~ om livet och allas vår resa genom det? Snälla! Kom gärna med tankar och funderingar kring det! Hur tänker du som läser det jag skriver? 

Jag tänker att min blogg ska spegla den jag är, mig som person, det jag brinner för och funderar på, men samtidigt vill jag att du ska känna att du får någonting med dig ~ någon tanke och/eller idé! Vad får dig att vilja fortsätta läsa just min blogg?

Jag skulle vara väldigt tacksam om du vill skriva en kommentar kring det!! ❤️

Var rädd om dig och njut av de små stunderna i livet!! ❤️

Kramar Catharina 

   
   

Höstsöndag

Idag är en långsam dag. Vi är alla lite söndagströtta. Så det blev en lång runda i skogen! Det är ju så fantastiskt vackert nu att det nästan tar andan ur en! 

  
    
    
    
Rundan påbörjades i mulet väder och avslutades med fika på bryggan i strålande sol!! Dessutom tog jag och brorsan årets sista (?) bad!! Det var kallt, men helt okej att doppa sig! Jag tog till och med några simtag!! 😄 Sen var det gott med varmt kaffe! 

 
Just nu funderar jag av naturliga skäl ganska mycket på framtiden ~ på vart vägen bär och hur resan vidare ska se ut. Igår hittade jag ett citat som jag tar med i mina funderingar framöver; ”Man ångrar bara det man aldrig gjorde”….. 

Vad har du för drömmar och önskningar som du en dag inte vill ångra att du aldrig gjorde?

Ibland måste vi kanske bara våga! Våga hoppa, våga göra, våga låta bli att tänka för mycket! 

Kramar Catharina ❤️

  

Du blir aldrig färdig, och det är som det ska

”Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna i halvmörkret. Valv gapade bakom valv och ingen överblick. Några ljuslågor fladdrade. En ängel utan ansikte omfamnade mig och viskade genom hela kroppen: ”Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv efter valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.” Jag var förblindad av tårar och föstes ut på den solsjudande piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och Signora Sabatini och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.”

Tomas Tranströmer

IMG_3487

Foto: J. Myhrborg

”Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

Jag har läst Tomas Tranströmers dikt många gånger, och hört den många gånger. Men idag när jag läste den såg jag plötsligt just denna meningen: ”Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

Hur ofta ställer vi inte krav på oss själva att vara på ett visst sätt, nå ett särskilt mål. Vi försöker ge en blid av oss själva att vi är ”färdiga” – att vi vet hur vi är och hur saker och ting ska vara. Vad vi tror på och hur livet ska se ut. Ändå vet vi att vi aldrig blir riktigt färdiga – vi fortsätter att utvecklas under hela livet. Saker som händer på vägen genom livet, möten med människor – det formar oss ständigt, omformar oss – och vi blir aldrig riktigt färdiga! Det kan kännas oerhört frustrerande ibland.

Men när jag läste den här meningen idag så var det så befriande! Som en bekräftelse. ”Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

Vi är alla skapta på olika sätt! Med olika personligheter, olika förmågor, olika talanger. Vi är skapta på det sätt som det är tänkt att vi ska vara. Och jag är övertygad om att det finns en tanke med att vi är just så som vi är – för att vi alla behövs med våra olikheter, för att vi kompletterar varandra i detta som är livet och den värld vi lever i. Jag är också övertygad om att det finns en tanke med att vi inte ska vara fix färdiga från början! Det är meningen att vi ständigt ska utvecklas och lära oss av livet och varandra. Det är som det skall!

När livet inte blir som vi har tänkt oss måste vi tänka om, hitta nya vägar, nya möjligheter – och det är så det ska vara. Det är inte meningen att vi ska stagnera och stanna upp i vår utveckling. Världen omkring oss förändras, livet förändras och vi måste förändras med dem. I oss finns valv bakom valv oändligt – som i en kyrka – och där, inom oss, finns det plats för oss att utvecklas, att växa som människor, i relation till varandra och till den värld vi lever i. Om vi är öppna för det – om vi tillåter det att ske!

Det befriande är att det är som det skall när vi inte känner att vi riktigt räcker till, orkar, hinner. När vi inte är sådär färdiga och perfekta – som vi aldrig kommer att bli – det är som det skall! För det är så det är att vara människa! Vi blir aldrig färdiga, och det är som det skall!!

Så ”skäms aldrig för att du är människa, var stolt!” Du är den du är för att just du behövs med din personlighet, med dina gåvor, dina förmågor! Var stolt över den du är! ❤

Kramar Catharina

DSC_0551

IMG_8009