Om sprickor och otillräcklighet

”Real people are never perfect and perfect people are never real” 

Ibland inbillar vi oss att alla andra är så himla bra och perfekta medan vi själva har en massa fel och brister. Att vi inte tränar lika ofta, äter lika nyttigt, är lika bra föräldrar, partners, vänner som vi borde vara. Att vi inte har lika fint hem som andra, lika välskött trädgård eller lika snygg kropp. 

Men vem bestämmer vad som är perfekt? 

För mig är det perfekt att ha ett trivsamt hem även om det är en del dammråttor i hörnen för att jag prioriterade att fika med ungdomarna istället för att städa. 

För mig är det perfekt att ha en ganska vildvuxen trädgård eftersom jag inte älskar att rensa rabatter! 

För mig är det perfekt att ha den kropp jag har, för att jag trivs med den ~ trots att jag inte tränar så ofta som jag kanske borde, och inte alltid äter så nyttigt som man ska!

Men allt det som är perfekt för mig är inte perfekt för någon annan! Vi är alla olika och jag är övertygad om att det finns en mening med att vi är olika ~ att vi är bra på olika saker, tycker om olika saker, prioriterar olika saker! 

Jag tror inte att det är meningen att vi ska vara ”perfekta” som på ett särskilt sätt, utan perfekta på vårt alldeles egna sätt! Med våra fel och brister! Med våra tillkortakommanden och vår otillräcklighet. Jag tror faktiskt att det är så det ska vara! Att vi inte ska vara ”perfekta” som i betydelsen ofelbara! För vem skulle orka leva med en sån människa? Vem skulle orka leva så? 

Det finns en underbar berättelse om en man som varje dag gick och hämtade vatten i sina två krus. Han hade dem på ett ok över axlarna och gick ner till ån och fyllde dem och bar hem vattnet. Det ena krusen var lite sprucket, och en dag kunde det inte hålla tyst! 

”Jag är helt värdelös!” grät kruset. ”Varje dag hämtar du vatten och när du kommer hem har hälften runnit ut bara för att jag har den här sprickan!”

”Snälla du, sa mannen som ägde krusen, jag visste inte att du kände så! Men nästa gång när vi går hem från ån så titta längs sidan av vägen”

Kruset gjorde som mannen sa, och när de kom hem frågande mannen: ”Såg du något särskilt vid sidan av vägen? Jag har alltid vetat att du hade den där sprickan, så för längesedan strödde jag ut blomfrön längs din sida av vägen. Varje gång vi går hem så vattnar du blommorna och tack vare dig så kan jag plocka blommor och sätta på bordet där hemma! Du är viktig och värdefull just därför att du har din spricka!” 

Var och en av oss har våra sprickor. Vi är inte ”perfekta”, men kanske just p.g.a. våra sprickor så är vi viktiga och värdefulla! Vi är som vi är för att vi behövs just sådana! Vi är människor och vi bär med oss erfarenheter som vi kan använda i livet! Det vi ser som en spricka är kanske något som kan vara en tillgång ~ det gäller bara att vi tittar vid vägkanten så att vi kan få syn på de där blommorna som just vår spricka har vattnat!! 

Jag önskar dig en fin kväll och en bra start på den nya veckan! ❤️

Kramar Catharina 💕

   
   

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s