Att bara andas 

 

”Sometimes it’s okey if the only thing you did today was breathe.” 



Det där skrev jag igår. En dag som verkligen inte var en ”bara-andas-dag”. Det var en bra, men ganska intensiv dag. En sådan dag som jag för sådär en fyra år sedan skulle varit väldigt nöjd med eftersom jag fick mycket gjort och träffade en massa fina människor. En fullmatad dag….. Det gjorde mig nöjd. Då.

Ändå var det jag gjorde igår bara bråkdelen av hur en dag såg ut innan september 2012. När jag tänker på det kan jag förstå varför min hjärna och min kropp tog fullständigt slut och satte stopp för min framfart! 

Innan kunde jag känna mig tillfreds och nöjd när jag tittade i kalendern och den var full. Lite stressad ibland kanske, men det kändes liksom bra. Min tid var intecknad och jag utförde en massa saker som var bra för andra människor, tillsammans med andra människor. Men om man tittar i mina gamla kalendrar så är där inte mycket tid ~ om någon alls ~ för återhämtning, paus, reflektion….. Ett inställt möte betydde tid till att göra någon annan arbetsuppgift istället för tid till en kopp kaffe och en stund för mig själv. 

Hemma var kanske inte kalendern full, men familjeliv med allt vad det innebär, och med ett barn med supermycket energin och en massa kreativitet som skulle ut (allmänt kallat ADHD) och ett syskon som också behövde bli sedd, gav inte mycket tid till paus och vila. En gång när jag uppgivet sa till min samtalsterapeut att ”alla andra orkar ju både jobba och ha en fritid!! Varför orkar inte jag det?” Då svarade hon: ”alla andra har inte ett barn med ADHD”. 

Men jag visste ju inget annat. Det var så livet såg ut när man har barn. Jag har aldrig testat något annat sätt att ha barn på än just det livet vi levde! Men hon hade förstås rätt. Hon kunde också ha sagt: alla andra försöker inte klämma in mer arbetsuppgifter än nödvändigt under sin dag. Eller: alla andra försöker kanske inte överträffa sig själv hela tiden. Eller: alla andra orkar inte heller…. 

För jag vet att jag inte är ensam om att leva som jag gjorde innan jag blev sjuk. Jag vet att många ~ framför allt kvinnor, men också allt fler män ~ försöker göra 200% på 100% liv! Så många försöker hela tiden höja ribban, få in lite till, räcka till lite mer, vara lite bättre. Så många känner det som om de inte uträttar något om inte kalendern är full! 

Jag har lärt mig att en full kalender betyder att man till sist drunknar! Att det inte är det jag uträttar som bedömer mitt värde. Det är inte min kapacitet och förmåga som talar om vem jag är och hur värdefull jag är. Det är när jag kan känna i mig själv att jag är jag, jag klarar så här mycket ~ och det är tillräckligt! När vi börjar sätta gränser för oss själva gentemot andra, när vi kan säga nej till andra, då kan vi börja säga ja till oss själva! Inte ja till vår förmåga, inte till vår kapacitet, inte till det vi gör ~ utan till den vi är

Jag hoppas att jag har lärt mig att jag måste ha dagar och stunder då det enda jag åstadkommer är att andas! Jag hoppas att jag kan förmedla något av det till dig! Om du inte har sådana dagar och stunder så kommer din kropp till sist att tvinga dig att andas, och då är det kanske det enda du orkar och klarar av att göra. 

Om man inte andas så dör man. Att trilla ner i utmattningsgropen är att dö en liten smula. Om man inte andas så kan man inte leva. Om man inte tar sig tid att andas i sin vardag och i sitt liv så lever man inte. 

Livet är en gåva vi har fått! Och jag är överygad om att meningen är att vi ska njuta av vår livsresa! Inte att vi ska sitta på ett expresståg genom livet utan att hinna se och njuta av det vi har, de människor vi älskar och det liv vi har fått! Det är vårt ansvar att göra det bästa av det liv som givits oss! Det betyder inte att det alltid är enkelt att leva ~ men jag tror att det i allt alltid finns något som är positivt, som ger oss glädje och livslust! Om vi väljer att se det! Det betyder inte heller att vi ska prestera ~ att ta ansvar för sitt liv är att njuta av det, att släppa på kraven, att andas och tillåta sig att göra sådant som vi mår bra av!

Vissa dagar orkar jag fortfarande inte göra så mycket mer än att andas. Men det är okej. En dag som igår ger en dag som idag. Allt kostar. Ibland är det värt det! Men framför allt så vet jag att det är okej att inte orka göra mer än att andas!!

Så var rädd om dig själv! Ingen tackar oss när vi blir sjuka för att vi satsat på en full kalender! Ingen tackar oss i slutänden av livet för att vi aldrig stannade upp och vilade och njöt! Ingen tackar oss för att vi glömmer att leva och att andas! ❤️

Kramar Catharina 💕

   
   

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s