Luciadag och den finaste julklappen

Denna 3:e advent och Luciadag hade jag ambitionen att stiga upp och se Luciamorgon på TV. Det gick inte så bra….jag vaknade låååångt efter att det var slut. Det får blir på Play istället ~ för någon Lucia måste jag ju se idag! 

Så jag och J har mest bara tagit det lugnt, medan D har jobbat både förmiddag och kväll, och var hemma och åt lunch (…..vår frukost….) med oss! Eftermiddagen ägnade vi åt att pyssla ihop årets julkort! Det här året ska vi dessutom försöka få iväg dem!! Det har hänt mer än en gång att de har legat kvar till nästa jul!

 Julkortspyssel 
Idag har jag tänkt mycket på att min känsla för julen har förändrats under åren. I mitt vuxna liv. Förr hade jag mycket mer fokus på allt som skulle göras och fixas. Att hinna med bak, matlagning, julklappsinköp, julkort, städning…. Ja ni vet själva! Jag var nog rätt mycket i en bubbla som innefattade min familj och mina vänner. 

Med åren har jag skalat bort mycket av fixandet, och som jag har skrivit innan, så gör vi bara de julförberedelser vi vill och som vi tycker är roliga att göra! Resten struntar vi i! Inga förväntningar, inga krav, inga måsten! 

Med åren har också tankarna på dem som inte har, som inte kan välja bort, för att det finns knappt något att välja på ens. Tankarna på de familjer för vilka julstressen ligger i att inte kunna ge sina barn ens det minsta lilla för att det ska bli en jul; inga julklappar, ingen julmat. Tankarna på alla trasiga familjer. På alla barn som får ta vuxenansvar, som aldrig får uppleva ljusen, glädjen, gemenskapen. 

På alla som inte har ett hem att tända ett ljus i. Som inte har någon att dela ens den minsta glädjen med….

Just idag ~ på Lucia ~ har jag tänkt extra mycket på alla dem som saknar, som längtar, som önskar ett annat sorts liv. På dem vars högsta önskan är ett hem, en trygghet, en hand att hålla i. Ett vänligt leende, ett par ögon som ser, en trygghet…

Lucia levde sitt liv för andra, och dog för sin rätt att få tro på Gud ~ på kärleken och tjänandet av sina medmänniskor. Hon får vara en förebild. Lysa den väg som vi alla behöver se och gå ~ en väg genom livet i kärlek, omtanke, omsorg! Ett liv där en annan människas leende är viktigare än julklappar! Ett liv där det är värt nästan vilket pris som helst att få se en slocknad blick fyllas av liv och ljus! En värld där människor är viktigare än saker, där vi slösar mer med medmänsklighet än med det materiella! 

Det har jag önskat mig idag ~ medan jag gjorde julkort! Kanske skulle jag skicka julkorten till dem som inga julhälsningar får…..

Nu vill jag ju förstås gärna fira jul med mina barn och barnbarn, men tanken har slagit mig, att jag skulle vilja fylla vårt stora hus med familj och vänner ~ men också med dem som är ensamma, dem som längtar, dem som saknar! Kanske kommer den dagen…. För att den bästa julklappen är att få ge nytt hopp till den som har tappat allt hopp och all tro på livet! Att få räcka ut handen till någon som aldrig har en hand att hålla i! Att få se en annan människa i ögonen och få förmedla ”du är sedd, du är viktig, du är värdefull”!

Och jag tänker också att det inte bara handlar om hur mycket pengar man har! Den som har lite eller inga pengar kan ha mycket kärlek i sitt liv! Och den som har mycket pengar kan sakna allt det som inte pengar kan köpa…. 

Vem är rik och vem är fattig då? 

Var rädd om dig! Och slösa med din kärlek och omtanke till dem du har omkring dig! ❤️

Kramar Catharina ❤️

 Vår gamla skola  
Låt ljuset brinna  Hebreerbrevet om gästfrihet 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s