Livets mönster och en vante 

Mönsterstickade vantar 
För ca 4 år sedan började jag sticka ett par vantar. Fantastiskt vackra! Med mönsterstickning! Jag älskar mönsterstickning!! Att se mönstret växa fram och bilda vackra motiv i underbara färger!

Jag stickade 4-5 cm, sedan blev stickningen liggande. Jag var på väg mot utmattningsgropen, och min överstressade hjärna klarade inte av att hålla ihop mönsterstickningen, garn, strumpstickor….. Jag såg bara en vante med en massa mönster! Det blev helt enkelt ett allt för stort projekt. Som så mycket annat i mitt liv på vägen mot utmattningsgropen…. 

När hjärnan är sönderstressad så plockar man successivt bort saker för att orka och hinna. Fast det gör ingen som helst nytta i det läget, för hjärnan är redan så utmattad att den inte får någon extra vila av att saker plockas bort. För hjärnans förmåga att ta in signaler, skicka ut ordrar och se till att allt fungerar har redan överbelastats. 

Under de här åren när jag har varit sjukskriven har jag fortfarande stickat – för det är min avkoppling. Då behöver jag inte tänka, utan hjärnan kan vila medan händerna arbetar. Väldigt meditativt – om man tycker om att sticka förstås! 

Men jag har stickat enkla saker som vantar och raggsockor, virkat mormorsrutor. Sånt som jag kan göra utan att behöva tänka och ha så mycket koll. Det sitter i ryggmärgen. Men de där mönsterstickade vantarna har legat i korgen och lockat – men avskräckt. ”Nja…..det är en massa mönster och en massa maskor, två garn att hålla reda på, räkna och ha koll så att mönstret blir rätt”…..

Men för en vecka sedan plockade jag fram den påbörjade vanten. Hittade vart jag hade slutat, började lite smått att testa….och det funkade!! 

Häromdagen kom jag på varför det fungerar. För att jag stickar en rad åt gången! Det låter i och för sig väldigt logiskt! Men jag tänker så här; jag har fokuserat så mycket på hela mönstret. Tittat på mönstret och på stickningen och tänk att det där är en massa maskor i olika färger och jag kan inte hålla koll på så mycket på en gång. 

Men när jag stickar så följer jag en mönsterrad åt gången – förstås – och då blir det ointressant hur många rader jag ska göra, hur många maskor det är! Ointressant på just den raden hur mönstret ska se ut i slutänden. Jag tittar och stickar; en svart, en färgad, två svarta, en färgad…..osv. 

Jag måste inte ha koll på hela mönstret för att kunna sticka. Jag gör en maska, en rad åt gången. 

Ibland måste jag förstås stanna upp och titta bakåt för att se att det blir rätt, att jag är på rätt väg, se det vackra mönstret växa fram. Och ibland måste jag stanna upp och titta på det som ska komma, så att jag vet lite hur det ska bli! Men när jag väl stickar så behöver jag bara vara där jag är. Fokusera på just den maskan, den raden som jag är på. 

Ni som vet hur jag funkar fattar att jag tänker att så här är det även med livet! 

Vi är här och nu! Det som har varit kan vi inte förändra. Det som ska komma vet vi ännu inget om. Så vi kan bara fokusera på det vi har och gör just nu, just här! Ibland måste vi stanna upp för att se bakåt – hur det blev, att vi är på rätt väg. Ibland måste vi stanna upp och se framåt – vart vi är på väg, kan vi se något av det som ligger framför oss. Men när vi sedan fortsätter så måste vi fortsätta där vi är! 

Den här bilden gav mig styrka och tröst just nu! Jag är där jag är! Jag kan bara ta ett steg i taget. Jag kan bara ”sticka de maskor jag har precis framför mig” – jag kan bara hantera saker som ligger inom syn- och räckhåll för mig. Steg för steg. Ett i taget! 

Så nu när jag sitter med min vante och ser mönstret växa fram så tänker jag på att jag kan inte se mönstret förrän jag har stickat maskorna. Jag kan inte se vilket som ska bli mitt nästa steg förrän jag har tagit det som jag just nu är mitt i! Jag behöver inte veta hur nästa rad ser ut, hur hela mönstret ser ut, för det kommer att växa fram av sig självt, efterhand som jag stickar – rad för rad – steg för steg!

Jag behöver inte veta vad som ska hända sedan för det kommer att komma av sig själv. Just nu står jag här och behöver bara veta just det!

Så svårt – men så nödvändigt! Åter igen poppar ordet upp….tillit! Jag måste ha tillit till att livets mönster finns där! Det kommer att fortsätta växa fram efterhand som jag lever! 

Men vi kan bara leva här, där vi just nu är, och sätta den ena foten framför den andra, ett steg i taget, en maska åt gången! En svart, två färgade, två svarta, fyra färgade… En dag kommer vi att kunna se tillbaka och se helheten. Ett vackert mönster. En vante. Ett liv. Mitt liv! Ditt liv!

Change take time. It takes time for the seeds to begin growing within, time to understand and process, time for the growth to mature, and time for the old self to die and fall away.”

Låt livet får ta sin tid! Ett steg i taget! Bara så kan det mönster skapas som ditt liv målar! ❤️ 

Finaste fredagen till dig!! ❤️

Kramar Catharina 💕

 Köket i Gamla skolan  

   

Om dörrar

Det finns alltid dörrar att öppna, dörrar som står på glänt, dörrar som leder till nya upptäckter och erfarenheter! Var inte rädd för att glänta på dem, öppna dem, och se vart de leder!

 Källardörr  

Men det svåraste är oftast inte att öppna nya dörrar – utan att stänga gamla….

Vilka dörrar skulle du vilja öppna? Vilka dörrar behöver du stänga?  Vad håller dig tillbaka? Vad får dig att våga?

Kramar Catharina ❤️

 
 Dassdörren på Kulleryds skola  
Dörrarna i Lillskolan  En gammal dörr  
Kulleryds skola  Vackra dörrar i Blekinge 

Att såpskura trägolv

Det finns dofter som slår an olika känslor i oss. Det är förstås olika för olika människor! Idag har vi en doft i vårt hus som få saker kan slå! En för mig ganska ny doft, men den slår an det där jordnära, genuina i mig! Kanske är det ett doftminne som ligger i mina gener sedan generationer tillbaka; doften av såpskurade trägolv! 

Många av oss ser Ernst Kirchsteiger framför oss när man pratar om såpskurade golv. I något litet charmigt sommartorp där han skurar loss med bara fötter och byxbenen uppkavlade! Men det är ju faktiskt inte Ernst som har uppfunnit såpskurningen som metod – även om han troligtvis har gett traditionen nytt liv genom att lyfta fram den! 

Jag tror inte att min pappas gamla faster tyckte att såpskurning var särskilt charmigt eller romantiskt när hon under sitt liv såpskurade golven i sitt lilla hus! Hon var född där 1897, och jag tror att hon skurade golven i det huset fram tills hon flyttade därifrån nån gång på 1980-talet. För henne, som för de flesta husmödrar och pigor, var det vardag att skura golv.

Förr gick man oftast in med sina leriga skor, och det var ett tungt och slitigt arbete att skura golven rena en gång i veckan. Då skurade nog de flesta dessutom liggandes på knä. 

För oss är det ett sant nöje! För idag är golven inte så smutsiga! Inte ens när man har en massa hundar eller småbarn! 

Att såpskura är egentligen ingen ytbehandlingsmetod, utan en rengöringsmetod. Men linoljesåpan som man skurar med är fet, och med tiden bildas en skyddande hinna som gör golven tåliga och lättstädade. Har man nytt, eller nyslipade golv, så behöver man skura oftare de första åren. 

Rekommendationerna skiljer sig en del – från en gång/vecka till ett par gånger om året. Vi är inne på andra skuromgången sedan golven slipades, och de blir rena och fina nu när vi skurar, trots att det har blivit både smutsfläckar och fettfläckar under de här 9 månaderna sedan vi skurade det första gången. Vi kommer att skura två gånger/år, och nu när jag ser hur bra det blir så är jag ännu mer övertygad om att vi inte behöver göra det oftare. Och då har vi ju ändå fem hundar och en katt som ständigt rör sig på golven! 

Mellan skurgångerna så våttorkar vi golven som vanligt när vi städar, med vatten och linoljesåpa. 

När vi har fått fläckar av t.ex. kaffe, vin, rödbetssallad, hallon….så tar jag lite linoljesåpa på en svamp eller disktrasa och gnuggar på fläcken – och vips så är den borta! 

Vi är supernöjda med att vi valde att slipa och såpskura golven på bottenvåningen! De är lättstädade, lättskötta, mjuka och varma att gå på och fantastiskt vackra att se på!!

 såpskurade trägolv 
Så här skurar vi – enligt konsten alla regler;

Vi har tre spannar, två moppar, en skurborste på skaft och linoljesåpa. Arbetet görs i etapper.

  1. Vi blandar 10 liter kallt vatten med 5 dl såpa. Rekommendationen är 2-3 dl per 10 liter vatten, men eftersom våra golv är nyslipade så tar vi lite mer.
  2. Vi blötlägger några brädor åt gången med kallt vatten. (Spann nr. 1 och mopp nr 1)  Man får aldrig använda varmt vatten eftersom golvet då gulnar och mörknar. Man får heller aldrig ta såpa direkt på torrt trä för då blir det fläckar – så alltid blött golv innan såpan!
  3. Sedan tar vi spann nr 2, där såpvattet är, och skurar med skurborste längs med de blötade brädorna, i träfibrernas riktning. På svåra fläckar kan man ta lite ren såpa och gnugga lite extra.  
  4. Därefter tar vi spann nr 3 (fortfarande kallt vatten) och mopp nr 2 och torkar bort såpvattet. Det är viktigt att få bort allt såpvatten så att det inte blir fläckar när golvet torkar. Byt vatten ofta och torka tills vattnet är klart. Låter man såpvattet torka in så gulnar golvet.

Eftersom man torkar upp överflödigt vatten så kan man ställa tillbaka möblerna när man är klar. Vi brukar dock vänta någon dag med att lägga tillbaka mattorna. Det är ju trots allt en del fukt kvar i brädorna.

Nu är vi klara med hela köket! Det har tagit 3,5 timme effektiv arbetstid att skura vårt kök, dvs 80 kvm golvyta. Ikväll ska vi njuta av den härliga doften av såpskurade trägolv!! Kanske känner faster Julia i sin himmel att jag har tänkt på henne många gånger idag! Och återigen kan jag känna hur häftigt det är att få hålla traditioner levande! Hur bra det känns att använda gamla beprövade metoder i vårt hus och vårt hem, och att använda medel som är sunda och bra för både oss, huset och miljön! 

Jag hoppas att du har haft en fin helg och kan möta den nya veckan med ny energi! ❤️ 

Kramar Catharina 💕

 såpskurning  

såpskurade trägolv i gamla skolan  att såpskura trägolv 

Winterwonderland

 ”Det vackra inom dig lyser mycket starkare när du bestämmer dig för att du duger precis som du är.” ❤️

vintervy  
vinterkväll  vinterskog  
vinterhimmel  vinter vid ån  
Bräkneån  Iskonst  
Bräkneån  Vinterkväll  
Jag önskar dig en skön fredag! Se det vackra i dig själv, och se det vackra du har omkring dig! Det är inte alltid det stora och märkvärdiga som är det vackra. Den minsta iskristallen kan vara det största underverket! Precis som Du! ❤️

Kramar Catharina 💕

Vinterhimmel 

Torsdagskväll 

Tittar bara in för att önska er en fin kväll!! Efter läkarbesök och bebismys så räckte inte orken längre! Inte ens till att laga middag! Så det blev smoothie med hemmagjord granola istället….. Det är fördelen med att ha stora barn!! (För är hon mer hungrig så kan hon fixa sin mat själv…..)

En heminredningstidning till det – så blir det här en lagom ansträngade kväll!!

Ha en fin kväll där ute i livet!! ❤️

Kramar Catharina 

 Vinterhimmel  

En trött katt

Det är inte bara jag som är trött….

Vinter, värme och att ha perspektiv 

Igårkväll kom vintern och snön igen! Idag är det snöstorm! (Kanske inte storm om man frågar meteorologerna, men det kändes definitivt som storm när jag var ute i morse…) Hela landskapet är inbäddat i ett vitt snödis! 

Vinteräng 
Jag står vid fönstret och tittar ut på snön som flyger omkring därute. Mer horisontellt yrande än vackert dalande. När jag lutar mig närmre fönstret känner jag hur det blåser i pannan….. Just ja! Det är ett av de fönstren som inte blev tätade innan vintern kom…. 

Här inne brinner det i kaminen och elementen värmer upp den kalla luften som rasar in vid just det här fönstret. Ja, vi eldar en del för kråkorna! 4,5 fönster av 16 är ordentligt tätade. Så ja…..det är lite oekonomiskt! 

Men jag tänker att ibland måste man ställa saker i relation till något annat. När vi köpte huset 2014 fick vi en energideklaration som var gjord då kommunen sålde huset 2012. Där kan man läsa att skolan förbrukade 80750 kWh/år! 

Då eldade man med olja, inga fönster var tätade, och ingen isolering i väggarna. Ändå kan jag tänka mig att man inte hade full värme på i hela huset eftersom bara en lägenhet på ovanvåningen var bebodd permanent. 

Så om jag ställer det i relation till att vi nu bara förbrukar något mer på dessa 370 kvm än vad vi gjorde i vårt förra hus på 150kvm….. Så känns det inte som någon katastrof att vi eldar lite för kråkorna den här vintern! Nästa vinter är alla fönster tätade, så då blir det ju ännu bättre! 

Ibland tänker jag att vi tappar fokus på saker och ting. Att man mäter med ett mått som talar om hur det är här och nu, och så får vi bilden av att det är dåligt, det krävs en stor förändring, vi måste agera nu för att förhindra en katastrof! Men vissa mått vi mäter med säger ingenting om nånting om vi inte har något att jämföra med. 

Om jag går ner fem kilo i vikt så säger det inte er någonting om i fall det är bra eller dåligt, eftersom ni inte vet hur mycket jag vägde innan. Om jag tränar en gång/vecka så kan man inte bedöma om det är en förbättring eller försämring såvida man inte vet hur jag har tränat tidigare. Ja, ni fattar hur jag menar! I vissa fall krävs det en jämförelse för att veta om något är bra eller dåligt! Innan man vet det kan man definitivt inte uttala sig om en siffra, någons träning, viktnedgång…..eller energiförbrukning! 

Ibland måste vi kanske dessutom tänka så för att få perspektiv på saker. Jag har varit sjukskriven i tre år. Det är en väldigt lång tid – för mig. Att tänka så kan få mig att tappa hoppet fullständigt. Därför måste jag ta till mig när de som jobbar med människor med  utmattningssyndrom säger: ”det här tar tid! Låt det få ta tid!” Och jag vet ju också att det finns de som har varit sjukskrivna väldigt mycket lägre. När jag vänder på det, ser det ur det perspektivet, så kan jag fortsätta tänka positivt! Fortsätta tro på att med små steg kommer man också någonstans! 

Det handlar väl om att kunna titta bakåt och se de små små förändringarna! Att idag orkade du lite mer än för en månad sedan. Att idag är det ljust ute ytterligare några minuter längre än i julas. 

Så visst är det viktigt att ibland se sig omkring, se på det som har varit, för att se att det som är just nu faktiskt är tillräckligt bra – för det är bättre, om än aldrig så lite, än det var innan!

Så jag fortsätter att elda i kaminen för att pannan ska få jobba lite mindre medan snöstormen yr där ute – och lite lite grann genom våra otätade fönster!! Det känns helt okej att elda lite för mycket i år, för det är ändå väldigt mycket bättre än det var 2012! Och inte mycket mer än i vårt andra hus! 

Allting står i relation till något annat! Och eftersom jag är en obotlig optimist så väljer jag att se det ut ett positivt perspektiv! Och det är ju så mysigt med värmen och sprakandet från kaminen, medan snöstormen viner där ute!

Ha en fin dag, och se de små ljusglimtarna, de små små förändringarna, och gläd dig över dem!! Förändringar måste inte gå fort och hända direkt! Små steg leder också framåt! ❤️

Kramar Catharina 💕

Den sista amaryllisen kämpar på  
Utsikt från vårt kök Westbo Classic   

Om en krasch och en galet vacker vinterdag

Vi sov gott med raggsockor, tjocktröjor och filtar i natt, och i morse hade temperaturen nästan kommit upp i det normala! 

Vi vaknade till en sagolikt vacker morgon, med strålande sol och klarblå himmel! Frosten glittrade som tusen diamanter i solen! 

Jag vaknade till en krasch. Men det visste jag ju om. Allt har sitt pris, och mitt pris för några dagar iväg med familjen är minst lika många dagars krasch. Inget jag kan göra något åt. Det är bara att välja – och ibland väljer jag att göra det jag vill men inte orkar, och betalar sedan priset. Det är så det är – just nu. Så ser mitt liv ut – än så länge. 

Just idag gör det mig ledsen. För att jag vill orka. För att jag vill kunna umgås med folk, åka iväg, göra saker, jobba….. Utan att bli dränerad! Många gånger kan jag säga det jag brukar säga sådana här dagar; ”Det är så det är just nu. Det betyder inte att det kommer att vara så för evigt!” 

Men just idag kan jag inte det. Just idag blir jag bara ledsen och utled på min utmattade hjärna, på den förgångade utmattningsgropen och på hela situationen. Men då får det väl vara så då. Då får det vara en sådan dag idag.

Istället gläds jag över vår runda till havet! Solen som värmde lite! De galet vackra färgerna som blir när klarblå vinterhimmel möter vinterhav! Det låg en tunn ishinna i vikarna, och på klipporna var det gnistrande is! 

Hade det inte varit för att man nästan fryser fingrarna av sig när man fotograferar i -8 grader kyla så hade jag kunnat ta hur mycket bilder som helst idag! Jag älskar den värld som jag kan fånga med kameran!! Och det som inte går att fånga med kameran är det som är vackrast och mest magiskt! Det njuter jag av utan kamera!

Följ med mig till havet! 

 Stigen genom skogen  

Vinter vid havet

Jag tröttnar aldrig på den här vyn!

  Vinterhav  
Vinter vid badplatsen  Vinterhav 
Nu ska jag gå ut och se om jag kan fånga den otroligt vackra himlen! Vi har alltid så galet vackra solnedgångar när det är klart väder! Sedan ska jag ägna resten av kvällen åt att ligga på soffan!

Ha en skön kväll fina du! ❤️ 

Kramar Catharina 💕

 Vinter vid bryggan  

Svan på vinterhav  Svanar 

Ett kallt mottagande 

Så kom vi då slutligen hem! Efter en runda på två timmar för att hämta upp alla hundar hos diverse hundvakter! Så skönt att äntligen – efter flera timmar i bilen – få sätta nyckeln i låset och komma in i farstun…… och konstatera att det är galet kallt – inomhus!!! 

Pannan har tydligen stannat, kanske igår, kanske redan i torsdagseftermiddag! I köket var det 9 grader, i hallen ännu kallare!! På ovanvåningen var det hela 12 grader! 

Tjohoo!! Men, det är då jag är såååå tacksam över våra två kakelugnar på ovanvåningen och kaminen i köket! Så nu brinner det i kakelugnar och kamin, pannan är igång och temperaturen kryper sakta men säkert uppåt! Det är ju en tröst eftersom temperaturen ute sakta men säkert sjunker

Middagen har avnjutits i tv-rummet där uppe, framför kakelugnen! Med massor av tända ljus, mössa, raggsockor, halsduk och tjocktröja! Ett par filtar och nån hund att värma sig med är inte heller fel! En kopp te på det så blir vi nog varm! Och nu njuter vi av, att efter tre härliga dagar iväg, få vara hemma på landet, i vår gamla lugna (men för tillfället ganska kalla) skola igen! 

I natt blir det pyjamas och raggsockor, och i morgon hoppas vi att temperaturen inne har kommit upp i det normala igen!! 

Allt löser sig! Det finns alltid något sätt att lösa ett problem på! Går det att lösa så är det ju inget problem! Går det inte att lösa – då får man hitta en annan väg kring problemet! När det inte är värre än en stannad panna och ett kallt hus så är det ju faktiskt inget problem på riktigt!! 

Nattinatti!! Ses imorgon!! ❤️

Kramar Catharina 💕

 Kakelugnen i gamla skolan  

Westbo Classic  Köket i gamla skolan  
Ljuskronan 

På väg hem

Sitter i bilen på väg hem från Göteborg och ett par härliga dagar med god mat, shopping, fika, lite shopping till och lite fika till! Det är skönt att komma iväg hemifrån ibland – särskilt när man som jag är hemma mycket. Och det är riktigt mysigt att J fortfarande vill följa med oss när vi drar iväg på saker och ting! Dessutom fick vi en go mor-dotterdag i torsdags då D var på utbildning! Små stunder att ta vara på och njuta av!!

Jag har verkligen älskat småbarnsåren, och alla år med barnen. Men det är nog som det ska att nu njuter jag väldigt mycket av att ha stora barn, vuxna barn. Att kunna föra samtal om livets allvars- och glädjeämnen! Att prata minnen och framtidsplaner! Att dela livet – på ett annat plan än när barnen var små! Och just nu är J i ett ”mellanläge” – hon bor fortfarande hemma och är en del i vårt vardagliga familjeliv, samtidigt som hon har ett eget liv med skola och vänner. Men det att hon bor hemma, och inte har flugit ut i världen än, gör att vi nu har en period som är väldigt behaglig – med allt det där mysiga som vi har för att hon är vårt barn, men samtidigt inget av det där fixandet och trixandet som man har innan barnen är så gamla att de sköter sig själva! Vi njuter! 😄 

Och är tacksamma! Över att vi har det så bra! Att båda våra ungdomar har landat med fötterna på marken – vilket inte har känts självklart alla gånger under åren. Man kan bara göra sitt bästa som förälder; finnas till hands, älska, hålla om, stötta, peppa, slåss för barnen när de behöver det, jaga dem och sätta gränser – när det är det de behöver….. 

Man kan bara göra det man kan! Vissa saker styr vi inte över – och det är när jag tänker på det som jag överväldigas av den där enorma tacksamheten! Över att det har funnits fantastiska människor i vårt liv! Över att det har funnits underbar vuxna i barnens liv, när det har behövs andra och extra vuxna! Över att det där som vi inte kunde styra över gick bra, och att våra ungdomar är trygga och mår bra – med drömmar och framtidsplaner – så som det ska vara när man är 18 och 23! 

Livet är en berg- och dalbana! Ibland flyter det på, och ibland tycks hindren hopa sig. Det är så livet är, och det kan vi aldrig komma ifrån. Men jag hoppas att vi har lyckats förmedla förmågan att se det stora i det lilla! Förmågan att njuta av det som är! Tilliten till att saker löser sig! Att bara för att det är jobbigt just nu så kommer det inte att vara så för evigt! Och framförallt förmågan att vara tacksam för det man har, leva här och nu, och se det positiva i livet! 

Det önskar jag dig också! För jag tror att även när vi inte kan påverka eller styra det som händer, så kan vi välja hur vi förhåller oss till det! Vi har ett val – varje dag – hur vi vill leva vårt liv! Att se det positiva, att se det lilla ljuset i mörkret, och välja glädje, välja att fokusera på det där ljuset!! ❤️

Vi åker vidare på snöiga vägar! På väg att samla in alla våra hundar, för att sedan landa i vår gamla skola i Kulleryd och njuta av lördagskvällen! Hoppas att du får en  fin kväll där du befinner dig!!

Kramar Catharina 💕 

Jag skulle fotat i Göteborg idag för det skulle blir så fint väder…. Men det var snödis! Så ni får hålla tillgodo med några gamla bilder hemifrån!! 

 Vinter vid ån  
I väntan  på våren  Vinter vid ån 

En briljant idé! Eller ”om att lyssna till dem som vet bäst”…

Ibland funkar inte tankarna hela vägen!! (Ganska ofta numera…) Som t.ex. förra veckan när jag och J kom på den briljanta idéen att när D åker på kurs, så följer vi med! Så stannar vi ett par dagar och njuter av storstadslivet! Som omväxling till lantlivet här hemma! Just i den stunden hade jag glömt, eller förträngt, att storstadspuls inte funkar ihop med min hjärna nu för tiden! 

Men sagt är sagt, så nu har vi ägnat några dagar åt att fundera ut vart vi ska lämna alla hundar. Naturligtvis på olika ställen! För ingen vill passa fem hundar samtidigt! Så vi har fyra hundvakter! Ja, och så katten och kattvakten här hemma! 

Det är vid sådana tillfällen jag undrar hur det kunde bli så här – att vi har fem hundar och en katt…. 

En dag kanske jag kommer på svaret….eller så skaffar vi höns också, av bara farten! Man vet aldrig vad som kan hända i det här huset! 

Men egentligen klagar jag inte alls! Jag älskar mitt liv, och är glad för att jag med åren har lärt mig att ta mindre allvarligt på saker. Att ibland våga hoppa fastän jag inte har en aning om vart jag kommer att landa! Som när vi flyttade till exempel! Eller som när alla hundar, utom den förste, liksom bara har kommit in i vårt liv utan att det var tänkt så! Många tyckte att vi var galna – både när vi skulle flytta och för varje hund som kommit hit – men för oss har det känts rätt och blivit bra! 

Det finns en del erfarenheter i mitt liv som jag gärna hade varit utan. Samtidigt har jag lärt mig en massa av just de där jobbiga erfarenhetena. Kanske är det där med att öva på att släppa kontrollen en sådan sak. Att våga släppa taget – för saker blir ändå sällan så som man har tänkt sig! Att ha tillit till att det kommer att ordna sig – på något sätt. Det funkar inte alltid när jag tänker på det – då kommer oron och alla ”tänk-om-tankar” – men min erfarenhet säger mig att det under mitt liv hittills i stort sett alltid har löst sig! På ett eller annat sätt. Och om det sättet inte har varit helt okej så har jag fått tänka om eller hitta en annan väg till lösningen!

Så, för att knyta ihop med det jag började med, så tänker jag att även om storstad några dagar är kass just nu, så kan jag alltid gå och vila när jag inte orkar! Eller sitta i ett hörn på ett café och dricka kaffe! Medan J shoppar! 

En sak i taget! Jag behöver inte ha koll på läget, för det löser sig! Även om jag inte lyssnade på min kropp och min hjärna när  jag tog beslutet, så kan jag ju göra det när vi väl är där! 

Förresten är det ju alltid viktigt att lyssna på sin kropp och sin själ! (Inte bara när den är utmattad) Hittade en text: If you listen to your body when it wispers, you won’t have to hear it scream”. 

Så var rädd om dig! Lyssna på din kropp och din själ! De vet vad du behöver! Respektera det! ❤️ 

Kramar Catharina ❤️

 Vintervy  

Vinterhav  vinter i vår trädgård