En söndag att vara stolt på

Söndag igen! Här är lediga dagar och arbetsdagar så förvirrade och oregelbundna att det är hopplöst att hålla redan på dagarna!! Så jag låter bli att försöka helt enkelt! D vet ju när han ska gå till jobbet och det är huvudsaken! 

Idag är jag väldigt stolt över mig själv! Av två skäl! 

Först för att jag efter drygt två månaders uppehåll har sprungit min 5 km runda igen! Jag är stolt för att jag tog tag i det (efter en hel del tjat från min personligatränare J…..) och för att jag orkade nästan hela rundan! 

Sen blir jag trött på mig själv samtidigt! Jag vet egentligen om att jag behöver de där rundorna 2-3 ggr/vecka för att kropp och huvud ska må bra. Ändå har jag så svårt att motivera mig! När jag springer känner jag direkt hur musklerna slappnar av, och hjärnans brus blir stilla! Tänk att jag aldrig lär mig att motivationen ligger i att för ett tag slippa den konstanta värken och utmattningssurret i hjärnan! Att sen kroppen och själen mår bra av det på andra sätt också – det är liksom bara bonus! Men nu hoppas jag att jag ska kunna hålla kontinuitet på löpningen! 

Det andra som jag är stolt över idag är att jag inte har tapetserat! Vi har tagit en bit varje dag under tre dagar hittills. Idag orkade kroppen inte alls med att tapetsera. Så jag har låtit bli! Ni fattar inte hur stort det är för mig att ta det beslutet – att ta paus innan det är klart – och att kunna slappna av och bara sitta här och sticka i stället! 

Det stora ligger i att ända tills för ett år sedan….kanske ännu kortare…..så hade jag inte kunnat sluta och släppa ett sånt jobb förrän det var klart! Att tapetsera biblioteket skulle tagit max två dagar om vi jobbade på! Det skulle jag ha gjort tidigare. Sedan skulle jag ha varit totalt förstörd i kropp och knopp under flera dagar och inte kunnat göra något annat än att försöka hantera värken och tröttheten – typ ganska mycket sängläge. Därför är jag så otroligt stolt över att jag inte gör så den här gången! Att jag faktiskt lyssnar på min kropp och mitt huvud! (Och lite på D, som är klokare än vad jag är vad gäller det där…) Jag kanske inte har lärt mig för tid och evighet – men just nu, just den här gången funkade det! Visst kliar det i fingrarna hela tiden att få göra klart, men jag är inte beredd att förstöra resten veckan som kommer bara för det. Så idag tar vi paus, imorgon tar vi en bit till! Långsamt leder också någonstans!

Kanske ska det vara mitt motto det här året! Långsamma vägar. Långsamma steg. Långsamma dagar och stunder. Jag kommer ändå att komma någon vart, till sist, när det är dags för det! 

Så nu tänker jag sitta här och sticka, och mellan varven går jag in och tittar på den fina tapeten som vi nästan är klara med! 

Ha en fin kväll, och kom ihåg; långsamt leder också någonstans! När man går långsamt så hinner man uppleva mer under resans gång, och man hinner både känna och tänka efter kring var man är, vad man gör och vart man är på väg!! ❤️❤️❤️

Kramar Catharina ❤️

 

Jul i köket

Vi har fortfarande kvar julen ett tag till

  
Biblioteket

Ännu en liten glimt från biblioteket

  
Vårlängtan

Vårlängtan

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s