Om vardagar och ensamhet 

Idag är det vardag igen. Första riktiga vardagen på 3 veckor. För det är inte som vanlig vardag när det är lov, helgerna avlöser varandra och D är mer ledig än på jobbet! 

Det är superhärligt att vara lediga tillsammans! Ta dagarna som de kommer, umgås med familj och vänner, bo i pyjamasen, gå långa promenader och fika nästan hela tiden! Vi behöver sådan perioder. När det inte är en massa som ska göras, stress och scheman och tider att passa. För att vila! För att vara tillsammans! 

Men det är väldigt skönt när det blir vardag igen! När allt återgår till rutiner och ordning! 

Jag älskar att vara tillsammans med min familj! Att ha stora barn och kunna umgås och bara vara tillsammans! Men jag har också ett väldigt stort behov av lugn och ro. Av att få vara ensam med mig själv. Av att ha tyst omkring mig. Av att få vara bara med mina tankar. 

Det har jag alltid haft. Fast det har jag inte alltid prioriterat. Det har inte alltid varit riktigt okej att stänga dörren, att dra sig undan, att åka iväg själv. Det är ju svårare när man har små barn, men det är också något som har uppfattats som lite konstigt. 

Under de åren jag var själv med barnen så passade jag med jämna mellanrum på att åka iväg till en stuga i skogen – ensam. Många tyckte att det var konstigt. För mig handlade det om mental överlevnad! Att ha små barn är slitigt på många sätt. Att vara ensamstående med små barn är ännu mer slitigt och tröttande. Att vara ensamstående med små barn, varav ett av barnen behöver mer stöd i skolan, i vardagen, i livet pga ADHD – dränerar en periodvis. 

Så att vara i tystnaden och stillheten i stugan i skogen var mitt sätt att vila, ladda, återhämta mig! Idag är barnen stora och livet enklare på många sätt, men jag har forfarande behovet av att få vara ensam med jämna mellanrum! Jag behöver inte längre åka iväg – för när J och D är iväg på dagarna har jag huset för mig själv, och det räcker! 

Behovet att vara ensam, i tystnad och lugn, har ökat igen sedan jag fick utmattningssyndrom. Min hjärna klarar inte så mycket ljud, inryck och impulser längre. Så därför är det så skönt nu när det är vardag igen, och jag kan vara bara med mig själv under dagarna!

Men det är klart att det också finns en sorg i det. Jag har alltid längtat efter att börja jobba efter en längre ledighet! Sett fram emot en ny termin! Möten med nya människor! Nya kreativa idéer och aktiviteter och samarbete med inspirerande arbetskamrater! 

Längtan finns fortfarande. Sorgen ligger i att inte orka. Att hjärnan är så slut efter att jag har varit med familjen och några få vänner under julledigheten, att jag måste stänga ute omvärlden ett tag för att återhämta mig. För att låta hjärnan vila. Det blir som en krock i mig – längtan efter att få gå till jobbet och längtan efter att få vara ensam. 

Men nu är det som det är och det kan jag inte förändra! Inte här och nu i alla fall! Så jag sitter här i tystnaden! Det enda som hörs är knastret från kaminen och mina stickor som klirrar mot varann. Tyst och stilla. Det kommer att ta ett tag att hämta hem igen. Ett tag innan bruset i huvudet klingar av och blir stilla. Då får det ta den tiden – jag har lärt mig att vänta.

Häromdagen hittade jag de här: 

Tankar om livet

  • Gör upp med ditt förflutna så att det inte förstör ditt liv där du befinner dig just nu
  • Vad andra tänker om dig är inte ditt problem
  • Tiden läker nästan alla sår – ge det tid
  • Jämför inte ditt liv med andras, och döm inte andra. Du vet ingenting om hur deras resa ser ut
  • Sluta tänka så mycket. Det är okej att inte ha alla svar. De kommer att komma till dig när du minst anar det
  • Ingen är ansvarig för din lycka – utom du själv
  • Le! Du äger inte alla problem i världen 

Så dem tar jag med mig och grunnar på lite då och då – mellan maskorna!

Hoppas att din vecka börjar bra, och att du kan känna att en ny härlig termin ligger framför dig! Nu blir det ljusare och ljusare för varje dag, och innan vi vet ordet av så är det vår igen! Njut av varje stund – för just den här stunden är bara just nu – och gör det bästa av den! ❤️

Kramar Catharina 💕

 I köket i vår gamla skola  

kamin Westbo Classic  Bräkneån 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s