Om att ta ett steg i taget

Hej alla fina!

Det var väldigt väldigt länge sedan jag skrev något här! Man kan säga att under den här pausen har det både hänt en massa och inte hänt någonting alls….

Det har inte hänt mycket på hur-jag-mår-fronten. Tyvärr! Jag fortsätter med att försöka ta en stund i taget, ett steg i taget, och hoppas på att jag med små små steg blir bättre. Det händer säkert saker även om jag inte riktigt märker det, för att det sker med små små myrsteg! 

Allt som har hänt omkring mig får jag ta lite åt gången framöver! För att jag hoppas och jobbar på att komma igång med skrivandet igen! Att hösten ska bära med sig ny inspiration och skrivglädje!

Jag tänker förstås mycket på det här med att bli bättre, må bättre, bli frisk-are…. För så som jag var innan jag blev sjuk kommer jag aldrig att bli igen. Det är bara att acceptera. Men jag hoppas och tror förstås på att jag successivt fortfarande blir bättre än jag har varit, än vad jag är nu!

Mycket av sommaren har jag ägnat åt att sticka! Mer än vanligt! För att det ger mig ett lugn. För att min hjärna vilar då. För att jag tycker om att ha något i händerna samtidigt som tankarna är fria att flyga vart de vill! 

Mest har jag stickat strumpor! Ullstrumpor att ha till vintern! Istället för vanliga strumpor – som jag egentligen aldrig använder för att jag inte gillar strumpor! 

 

Ett av mina andra projekt – eller två egentligen – har varit en helt ljuvlig sjal! Den heter Gerbera, och mönstret är gjort av duktiga Linnea Ornstein. Garnet är det mjukaste ullgarn jag upplevt! Cheeky Merino Joy från Organic Knitters, som säljer garn som är producerat på ett sätt som är bra för såväl miljön och djuren som för oss människor! 
 Gerberasjal av Linnea Ornstein  
Gerberasjal, mönster av Linnea Ornstein Jag har aldrig stickat mönster på det sättet som i den här sjalen, och min första tanke var: det här är för invecklat! Men återigen har jag bevist för mig själv att ingenting är för svårt om man tar ett steg i taget! 

Jag tillhör ju dem som oftast vill ha koll på läget och på helheten. Jag vill ha överblick och veta hur saker ska se ut och bli innan jag sätter igång. Men de här fyra åren i utmattningsgropen har bl.a. lärt mig att ta ett steg i taget. Ibland bara ett halvt. Att inte ha koll, inte veta vart vägen bär…..eller hur mönstret kommer att se ut! 

När jag har stickat den här sjalen har det varit så tydligt att det blir ett mönster, jag kommer framåt, trots att, eller kanske tack vare, att jag bara gör en maska åt gången. Bara har fokus på just den maskan jag gör just nu, det varvet jag stickar på just nu! Jag måste inte veta hur helheten ska bli medan jag håller på med den enskilda maskan eller varvet! Det blir en sjal med mönster i slutänden! Utan att jag har helhetskoll redan från början! 

Jag försöker tänka så hela tiden. I allt som sker. ”Nu tar jag det som händer just nu. Sedan kommer nästa steg att komma och då tar jag det då. Jag behöver inte tänka på det innan jag är där, för jag kan ändå inte påverka det som ska hända innan jag kommit till den punkt då det händer.”

Så svårt – så nyttigt – så nödvändigt! För att komma vidare! För att kunna vila i det som är! För att kunna släppa stress och prestation! För att bli frisk-are! 

Så just nu är min sjal påminnelsen om att det händer saker även om jag bara kan se det som är just nu! Även när jag fokuserar på det som är just nu! Och släpper det som ligger framför mig!

Det önskar jag er också! Att kunna vila i nuet och ha tillit till att det som ligger framför oss kommer att bli bra! Utan att vi oroar oss eller grunnar sönder oss! Tillit!! ❤️

Jag hoppas att det här är en omstart på mitt skrivande här på bloggen, så att ni får se lite mer av mig framöver! 🙂 

Jag önskar er en skön lördagskväll!! Här och nu! Vila och tillit!! ❤️

Kramar Catharina ❤️

   
  solnedgång över Kulleryd 

#OrganicSummerKAL16 #organicknitters 

Annonser