Att vänta

Att vänta kan vara en lycka eller en frustration. Det beror helt och hållet på vad vi väntar på. Att vänta på något härligt, roligt, spännande kan vara just härligt, roligt och spännande! För att vi vet att något bra ligger framför oss! Väntetiden är en del av helhetsupplevelsen!

Att vänta på något som vi inte vet hur det kommer att påverka vårt liv, på något som vi inte själva kan påverka, som vi inte kan säga ja eller nej till – är frustrerande, tärande, upptar våra tankar och dränker lätt allt annat. Det är som ett vacuum där vi tvingas stanna tills någon annan ger besked på hur vi ska gå vidare, vad som kommer att hända.

För ett år sedan skrev jag:

”Jag väntar och gör det bästa av det! Hittar ljuspunkterna, glädjen och vilar i att vara – just här, just nu! Men orden räcker inte till. Därför får ni också vänta lite! Tills jag har hittat dem igen – orden!!”

Då väntade jag på en utredning av mitt mående. Varför jag inte kom framåt i tillfrisknandet. Varför jag inte kom upp i tid i arbetsträningen. Idag – ett år senare – väntar jag fortfarande på utredning (en annan utredning förstås) och beslut som inte ligger i min hand.

Året som gick var ett år av väntan – på utredningar, på beslut, på ytterligare beslut, på resultat av beslut som tagits och som ledde till nya beslut, nya utredningar. En ständigt vacuum där jag inte kunde påverka det som hände. Det var flera dörrar som stängdes, och inte särskilt många som öppnades. Början på det här året går i samma spår, och jag vet inte riktigt hur det kommer att bli framöver…..för jag väntar fortfarande på beslut som någon annan måste ta!

Att vänta, och inte själv kunna styra de beslut som tas kring ens person och liv, är frustrerande oavsett man är frisk eller sjuk. Men så länge man är frisk så kan man alltid välja att ta andra vägar. Man kan välja att säga upp sig, bryta upp, göra något nytt, något annat. Det kan man till viss del när man inte är frisk också, men man har färre alternativa vägar, om ens någon, att gå vidare på. Att försöka bli frisk och hela tiden leva i väntandets vacuum gör ingen människa friskare!

Då – för ett år sedan – tappade jag orden och inspirationen att skriva. Idag håller jag långsamt på att arbeta mig tillbaka till det som är, och alltid har varit, mitt starkaste och viktigaste redskap – orden! Att få uttrycka tankar och känslor i ord. Ge dem liv och klä dem i bilder som förmedlar något av det jag känner och upplever till andra! Min förhoppning har alltid varit att mina ord kan betyda något för någon annan! Att det jag upplever, och hur jag tänker kring det, kan hjälpa någon som kanske känner igen sig! Det är fortfarande min ambition!

Jag hoppas att trots att jag inte har skrivit på så länge så finns det någon kvar där ute som vill läsa mina tankar och ord. Att jag får ge några ord och tankar som ni kan ta med er på vägen vidare i livet! För mina ord betyder ingenting om de inte har en mottagare – och det hoppas jag att ni vill vara!

Det här året och de processer som jag har levt med, och som jag till viss del fortfarande befinner mig i, har varit som en lååååång höst och vinter. Men vi vet ju alla att höst och vinter inte varar för evigt! Oavsett hurdan hösten och vintern har varit så kommer ljuset allltid, om än långsamt, tillbaka! Och livet återvänder till naturen! Snart kommer små skira blad att spricka ut på bokarna bakom vårt hus, och snart lyster stigen vid ån av en grön och vit matta av vitsippor! Det är så det är! Ingenting kan ändra på det! Och vad ger mer hopp än den vetskapen?!

Inte ens i livet kan det vara ständig höst och vinter. Det kommer en vår och en sommar. Ibland bara glimtvis. Ibland när vi minst anar det. Eller så har vi inte riktigt kunnat se de små tecken som tyder på att det blir ljusare, det vänder, det kommer att bli varmare och skönare och lättare att leva!

Även om mitt 2016 var ett galet drygt år så vet ni som känner mig att jag aldrig är kvar i höst- och vinterkänsla särskilt länge! Livet har lärt mig att se de små ljuspunkterna även den gråaste dag. Nu har livet dessutom lärt mig (jag kan ju känna att jag kanske inte hade behövt trilla ner i utmattningsgropen för att lära mig det……men vad vet jag!) att ta ett steg i taget. Just nu kan jag inte påverka något av det som ligger framför mig. Det enda jag kan påverka är just denna stunden, som jag har just nu. Alltså gör jag det bästa av den! Även om det ”bara” innebär att jag dricker mitt kaffe, med en hund och en stickning i knäet. Allt annat får jag ta steg för steg, stund för stund.

Det är det enda vi kan göra! Så just nu är jag nöjd med att jag har skrivit till er här på bloggen! För första gången på mycket mycket längre. Min ambition är att fortsätta! Låta orden komma och dela dem med er. I den takt det går! Hoppas att ni vill vara med mig på den här resan – den resan som vi alla delar – den resan som är livet!

Kramar Catharina

”When we walk to the edge of all the light we have and take the step into the darkness of the unknown, we must belive that one of two things will happen…. There will be something solid for us to stand on or we will be taught to fly.”

Patrick Overton

Livets ljuspunkter

Annonser

6 reaktioner på ”Att vänta

  1. Jag hittade in här idag och villl VÄLDIGT GÄRNA följa dina tankar om livet. Tror vi är i lite samma sits… Tack för att du sätter ord på många av mina tankar och ger mig nya att reflektera kring

    • Tack Ylva för att du vill följa mig! Ja vi är många som är i liknande situation och jag tror att det är viktigt att dela med sig av erfarenheter och tankar kring livet och allt vad det innebär! Så att vi känner att vi inte är ensamma om våra tankar och känslor! Det värmer att mina ord kan få betyda något för dig och andra! /Catharina

  2. Usch ja, denna väntan!
    Jag har också varit där, men som tur kommit ut på andra sidan och försöker hitta mig själv i det hela.
    Kram 💕

    • Ja jag försöker jobba på det där att komma ut på andra sidan! Fast just nu vet jag ju inte riktigt vad ”andra sidan” innebär…. Nytt jobb? Få sjukskrivningen godkänd och fortsätta försöka bli frisk? Men det lär väl visa sig framöver vilken väg jag måste gå…
      Skönt att du känner att du kommit igenom och är på väg att hitta dig själv i det! 💗
      Stor kram 💕

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s