Ommöblering och en fast grund att stå på

IMG_2480

Foto: David Myhrborg Sundström

Idag är en sådan dag som jag tror att alla som har eller har haft utmattningssyndrom kan känna igen; när det känns som om hjärnan har upphört att existera i sin fasta form, och istället har omvandlats till någon flytande, trög dimma. Det blir så när en gör för mycket flera dagar i rad. Det som när man var frisk skulle ha varit rena semesterdagarna – åka till stan med svärdotter och barnbarn, åka och köpa födelsedagspresent, ha nära och kära på besök – blir för den utmattade hjärnan lika påfrestande som att jobba flera dygn i sträck!

Så idag är det tystnad och stickning som gäller! Vila och återhämtning! Något som alla människor nog borde bli bättre på. Att stanna upp. Att planera in vila och återhämtning i kalendern. Att stryka ett sträck för tider och dagar då en gör sånt som ger energi och låter hjärnan vila! Hade vi alla varit bättre på det så hade färre människor hamnat i utmattningsgropen….

Men nu är det som det är i min hjärna, så då är det bara att anpassa dagen, dagarna, som kommer efter det! Och på tal om anpassning, så möblerade vi om igårkväll!

När Hugo (en av hundarna) tog vägen över soffryggen för att komma ut i hallen så bekräftade han det jag har känt ett tag – att soffan inte stod bra där den stod. Den har stått med ryggen mot halldörren, och det kändes som att den stoppade upp flödet i rummet. Man gick (i känslan) rakt in i soffan. Så sofforna flyttades runt! Vårt vardagsrum/kök/matrum är på 80kvm, så det finns ju en del yta och rymd för möbler och ommöbleringar! Nu står sofforna så som de stod från allra första början, när vi flyttade ner efter den stora renoveringen av skolsalarna. Kanske är det så att det mesta går i cirklar på något sätt. Om man möblerar om några gånger så kommer man kanske till sist tillbaka till där man började…..

Är det inte lite så i livet överhuvudtaget? Att en del saker går i cirklar. Jag tänker ibland att när man växer upp får man med sig en massa röster och åsikter om hur man bör vara, vem man bör vara, hur man ska tänka, vad man ska göra…. Ibland är det lätt att tappa bort sig själv bland alla de där rösterna och åsikterna. Framför allt när man är ung och kanske väldigt mottaglig för andras åsikter.

Det kan komma en dag då man upptäcker att det man gör, den man är, de val man gjort, kanske inte alltid var ens egna. En dag då man börjar undra vart ens tankar, åsikter, känslor om vem man är och vad man gör, tog vägen. En dag då man måste börja lyssna till sin egen röst, sin egen vilja! Hitta den man är, den väg man vill gå, inte den person och den väg man trodde att man förväntades vara och gå.

Då kanske man behöver sluta cirkeln. Gå tillbaka till det som var från början. Den man var, det man ville. Naturligtvis förändras vi alla med livet, åren och de erfarenheter vi får med oss, men jag tror att någonstans inom oss finns den där kärnan alltid kvar – den vi är, den vi är tänkta att vara, den vi skapades till att vara! Det tror jag är bland det viktigaste man kan göra i livet; hitta tillbaka till sig själv! Vara sig själv! Först när jag är ärlig mot mig själv, är den jag vill vara, kan jag landa i den jag är! Grundad i den jag är!

Som att jämföra att stå på sand i vattenbrynet – där sanden alltid rör sig under fötterna och man aldrig står riktigt stabilt. Med att stå på en klippa i vattenbrynet – där marken är fast under fötterna, och det är du själv som väljer om du ska röra dig eller inte! För att känna sig trygg behöver man ha fast mark att stå på! I livet behöver vi också fast mark att stå på! En känsla av trygghet, av att veta vem vi är. Våga stå för den vi är, och det vi tänker! Sen kan man alltid ändra sig. Man kan behöva ”möblera om” lite ibland! Beroende på hur livet ser ut, vart vägarna för oss och vilka erfarenheter vi får med oss. Men i grunden behöver vi vara de vi verkligen är! Våga vara oss själva!

Detta på tal om att möblera om! 🙂  Tidigare i mitt liv möblerade jag om väldigt väldigt ofta. Så här i efterhand tänker jag att det stod för något annat. Att jag inte riktigt var den jag ville vara, där jag ville vara. Jag sökte förändring, men istället för att söka det jag saknade, förändra det som inte kändes bra, så möblerade jag om…… Numera möblerar jag om ganska sällan. Och då beror det på att jag vill ha det annorlunda i rummet – inte i mitt liv! För idag vet jag mer vem jag är, vad jag står för, och är trygg i det! Sedan vet man ju aldrig vart vägarna i livet för en – men det är mest bara spännande! Nu när grunden är stabil!

Nu ska jag återgå till tystnad och stickning, och kanske lite mer kaffe! Önskar er en fin dag! Var rädda om er! Planera in tid för vila och återhämtning, och våga vara den du är!

Kram Catharina


 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s