I stormens öga

Jag sitter här. I mitt halvfärdiga arbetsrum. Där allt det som gör mig kreativ finns – datorn, böckerna om trädgård, färgpennorna, symaskinen, tygerna, lite garn (för det mesta av garnet ligger i den-jättestora-hyllan-med-massor-av-fack som vi har i köket). Ute öser regnet ner över leriga åkrar, översvämmade ängar och skogen, som mest är en grå massa just nu. En grå, blöt dag. Och jag känner mig helt tillfreds. Lugn.

Jag funderar över hur jag kan känna så. Mitt liv är ganska rörigt – i väntan på besked från försäkringskassan om de ska godkänna min nya ansökan om sjukpenning, inga studier just nu för det får man inte hålla på med om man har a-kassa, ingen a-kassa för att jag väntar på FK, ingen arbetsträning för att jag ev är sjukskriven….. Och i slutänden så sjunker min SGI motsvarande vad jag studerar, eftersom studier som inte är CSN-berättigade inte är SGI-grundande…. Rätt rejält Moment 22.

Visst har jag haft ett par dagar av fullständigt energiutsläpp då jag har försökt lösa alla knutarna, hitta nya vägar, dolda vägar, se lösningar som kanske finns där någonstans. Men åren i utmattningsgropen (eller om det varit ME hela tiden…..ingen vet) har lärt mig att släppa snabbare. Före utmattningsgropen skulle jag ha ägnat varje vaken, och sovande, minut i flera veckor åt att grubbla, ha lite ångest, tänka, vrida och vända – och ta fullständigt slut i hjärnan. Numera vet jag att när det kommer ovälkomna besked så går det ett par dagar (och kanske nätter) åt att ta in det nya och försöka lösa det. Det är en gåva – och en förbannelse – att vara lösningsfokuserad….. Men efter de där dagarna så kan jag numera släppa och lägga tankarna på en mer rimlig nivå. Jag kan till och med låta bli att tänka och oroa mig, och bara vara där jag är. Det är nog den största lärdomen jag har gjort under de här senaste fem åren – att inse att jag inte kan lösa situationen NU. Jag måste vänta tills någon annan tar nästa steg, så att jag i min tur kan ta ett steg, åt ett eller annat håll.

Det har min fantastiska f.d. sjukgymnast lärt mig: ”Just nu är det så här. Det betyder inte att det kommer att vara så för evigt.” Det är så klokt! Och det har hjälpt mig så många gånger att få perspektiv på situationen jag befinner mig i.

Så just idag, just nu, sitter jag här vid datorn. Tittar ut på ösregnet. Och känner mig tillfreds. Det är en skön känsla. Att upptäcka att mitt i en storm, så kan jag befinna mig i stormens öga, där det är lugnt och stilla just för stunden. Då måste jag vila i det lugnet för att sedan orka kämpa vidare när stormen kastar sig över mig igen.

Idag känner jag mig extra glad och uppfylld efter en frukostfika tillsammans med arbetskamraterna på Pensionatet där jag arbetstränade i höstas! När man går hemma, inte är frisk, och inte orkar med så mycket socialt liv så behöver man mer än någonsin de där små korta stunderna med fina vänner som ger lite energi! Det är guld värt att de finns där och jag kan komma när jag orkar och låta bli om jag inte orkar – det spelar ingen roll för de finns där!

Eftersom vi inte har setts på ett tag så undrade de hur det är med mig. Och jag svarar som jag oftast gör när någon frågar; jag mår inte så bra, men jag har det bra.

Det är också en konst som jag är tacksam över att ha med mig. Att skilja på hur jag mår och hur jag har det. Det är inte alltid lätt, kanske inte alltid ens möjligt, men för mig är det oerhört viktigt! Jag mår inte särskilt bra, pga sjukdomen och pga situationen med Moment 22. Men jag lever samtidigt ett liv som i så mycket är det liv jag vill leva! Jag har en fantastisk familj – som ställer upp, vi kan skratta och gråta tillsammans, vi är galna och allvarliga tillsammans. Jag bor i vårt drömhus, på en plats som jag älskar! Och jag tänker; är det inte det som är viktigast i livet?

Det är klart att hälsan är viktig. Men jag tror att det är viktigt att se de olika bitarna i livet. Att kunna se att allt är inte bra, men det finns det som är bra och det kan göra att man orkar med det där som är jobbigt. ”Vi väljer inte alltid hur vi har det, men vi kan alltid välja hur vi tar det.” För mig är det valet viktigt och självklart. Att se det positiva. Att kunna se att i varje mörker finns det alltid ett litet ljus. Och genom att fokusera på det där lilla ljuset kan vi orka vidare!

Ja, det var dagens tankar från mig! Hoppas att ni har det bra och kom ihåg att ljuset och dagarna ökar lite varje dag, och innan vi vet ordet av så är våren här! 🙂

Kram till er, och njut av dagen!

Catharina

Annonser